Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Torsten Althin: I hammarsmedjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torsten Althin:
I HAMMARSMEDJAN
Smälthamrarnas dova dunk och stångjärnshamrarnas hetsiga
slag har för länge sedan tystnat vid de flesta av våra järnbruk.
En ny tid med nya arbetsmetoder har brutit in för den
månghundraåriga svenska bergshanteringen med dess på nedärvd
yrkesskicklighet grundade förfaranden att genom härdfärskning
förädla masugnarnas tackjärn till det världsberömda svenska
stångjärnet och stålämnesjärnet. Under seklernas lopp ha många
metoder avlöst varandra, men ett ha de alla haft gemensamt —
tackjärnets smältning med träkol har skett i en ganska liten
härd under nästan ständig brytning och bearbetning med spett
till dess att en smälta erhållits med en vikt upp emot hundra kilo.
Denna smälta har delats till mindre smältstycken, som efter
upphettning till vällvärme smitts eller valsats ut till stänger av två
till tre meters längd och vanligen med tvärdimensionerna 3″ × 5/5″.
Vid de uppländska bruken, där tackjärn framställdes ur den
för sin renhet vida berömda malmen ur Dannemora gruvor,
bibehölls i de flesta smedjorna under tre århundraden det av valloner
under Gustaf II Adolfs tid införda smidet i ganska oförändrat
skick. Vid stångjärnsbruken i övriga delar av landet ersattes det
vid dessa bruk använda tysksmidet, vallonsmidet eller andra
välljärnsmetoder, med smide efter lancashiremetoden sådan
denna först tillämpades av Gustaf Ekman på 1830-talet vid
Lesjöfors bruk i Värmland.
De bilder som här återuppliva i minnet denna för vårt lands
konkurrenskraft på järnmarknaden så betydelsefulla
smidesprocess, äro tagna vid Svartå bruk i Örebro län av Värmland, där
man ännu arbetar med den gamla kombinationen av
lancashirehärd och vattenhjulsdriven smälthammare. Själva
smidesmetoden hör som sagt 1800-talet till, men hammaren som får sin
rörelse från det stora vattenhjulet erinrar om den tid — inte
minst 1700-talet — då vattenkraften var den enda kraftkällan för
mekanisk drift och då för den skull hyttor och bruk byggdes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1943/0206.html
