Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Sot och slott. Levande 1700-tal vid uppländska bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lymmel som opponerade sig mot en smedsmästare, ty smeden
var förmer än de flesta. Han fick sitt arbete ur barons hand,
bönder får skaffa sig arbete själva.
— Vilket inte hindrar att även smeden kunde få stryk på
brukskontoret, påpekar Boussard. Tre, fyra herrar drog fram
en bänk och bad honom lägga sig. Min far var där också en gång.
»Om ni bara tar i rocken, så slår jag sönder er. Utan vidare»,
sa han. Herrarna tittade snopet, men dom fick nöja sig med det.
Sen slutade agan.
— Men ännu har ingen talat om vad midsommarölet var för
någonting, säger vi.
De båda trotjänarna lyser upp som varje lövstabo, när
midsommaren förs på tal. Det var en fest som gick utanpå jul. »Vad
är pingstvänner?» sa en gång spelman Tegenborg. »Här i Lövsta
har vi bara midsommarvänner.» Till midsommar kom folk från
alla håll i lövskrindor, det stod hästar och vagnar på var gata,
och man tvättade och kammade sig på var gård. Klackjärn hade
de flesta, och inga hårfrisörskor rustade håret. Klockan tolv på
midsommarafton fick smederna gå och hämta 4 sillar på
magasinet och 50 öre tobakspengar på kontoret. Klockan sex hämtades
spelmännen på värdshuset och man tågade vid surrande
nyckelharpor till Iskällaren.
— Där rullades då fram detta ölet, som var väl lagrat. Varje
smed fick hämta 3 liter, 5 fick han midsommardagen, och 3
annandagen, det blir 11 inalles.
Sen blev det dans, lantarbetarna på en brygga och smederna
på en. Stackars den bonde som vågade sig upp på smedernas.
Så dracks det. Man fick ej fordra öl. Men en sotig tumme kunde
vara tecknet. Och så kom baron ut med sitt främmat och hälsade
alla, men främst hammarsmedslagets och verkstadslagets värdar
vid dricksborden. Och sen hände det att smedsgubbarna tog en
sväng med herrgårdsdamerna, som såg ut att tycka om att få en
stark arm om livet.
— Ja. Midsommar, det har vi inte haft sen ölet försvann, säger
Tillman. Folkets hus har övertagit herrgårdens gamla roll i det
fallet. Där reses stång för barnen. Men inte är det detsamma.
— Ingenting är sig likt, far Boussard ut och gör ett svep med
armen som ville han ta fast något. Här är dött och tyst och
konstigt mot förr, borta är klensmedstädens klang och hamrarnas
dunka-dunka, och allt stojet, när gatorna var fulla av kolbönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
