Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Sot och slott. Levande 1700-tal vid uppländska bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte vara blöt i hjärnan förut, den som skulle göra det. Där
räcktes järnet också, d. v. s. smiddes ut till stång.
— Hur var det med sämjan? fråga vi.
— Nog vart det gräl mången gång vid härden, svarar Hägg,
det ska man inte förneka. Om ett stycke sprack i
sammanslagningen, det kanske inte var riktigt färskat utan innehöll råjärn,
då kunde man få höra ord som var lika heta som järnet, och
tängerna slängdes i vattenhon så det plaskade och skvatt, då var
bäst för omgivningen att hålla sig undan, för de gamla smederna
var minst sagt strama och karska av sig. Hur där svors går ej
att beskriva, när de var arga och skyllde på varann. Ofta var
det järnets och kolets fel, och då hjälpte ingen skicklighet. Men
smältaren fick böta i rent järn.
— På det viset arbeta vi från söndag kväll till lördag middag.
Lördag-söndag låg smeden hemma hos gumman, när han eljest
skulle sova låg han i labby, en liten tegelkammare här vid smedjan.
När man bara fick sova i tre timmar var det ju inte lönt att gå
hem och än mindre lönt att tvätta sig så man kunde vara i hus.
Det var kanske inte alltid det blev gjort under veckan. Där knöt
man sig, blöt av svett. Där fanns 8 kojplatser i labby, vi var 8
på laget. Vi låg påklädda, tog av rocken och hyllade på oss,
ingen led av sömnlöshet, bara man lutade huvut så sov man,
det var bara om hammaren stannade, då vaknade man.
— Och hett var det så det förslog i labby också, jag prutar
inte på en 30—35 grader på vintern. Och ont för vägglöss. Då
och då, när de blev för besvärliga, brändes vägglöss, halm och
sängar, hela faderullan upp, man fick stå och passa med
sprutor så det ej blev eldsvåda.
— Men vari ligger knepet med vallonsmidet, den berömda
yrkeshemligheten, frågar vi.
— Den låg i att ställa härden, svarar Gauffin. Härden består
av gjutjärnshällar, bottenhäll, formvägg, blåsvägg, askvägg och
två täckhällar, gösplascha och kolplascha. De ska ställas som
tre sidor i en låda, på så vis att vädret, sen det tagit i blåsväggens
botten, skall spridas lika åt alla sidor, och det är här som varje
mästares hemlighet ligger, på det beror kvalitet och överjärn.
Man kan ställa en härd så det blir bara slagg.
— Smeden brukade gå ner på söndag morgon, när ingen såg
på, säger Hägg. Han hade gradskiva, vattenpass och ställpinnar
med vissa längder på. Det skulle aldrig förekomma, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
