Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Zilliacus: Den stora ofreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ömka oss icke, vårt uppdrag är stort:
att stå som vaktpost vid rikets port.
Vi fingo vid dopet som faddergåva
att vaka vår natt så att andra få sova.
Vi dömas ofta att husvilla vandra
på det att husen må skonas för andra.
Vår eviga kamp med murslev och svärd
försvarar vår egen och andras härd.
Den frist som oss ödet ibland kan beskära,
den mättes aldrig betryggande lång.
När stridsropen tystnat bor hotet dock nära,
och överfallet står ständigt på språng.
Vår envetna vilja ha sekler besannat.
Vi hålla vår ställning, vi kunna ej annat.
Vi kräva ej tack för att åter en gång
vi beseglat vår urgamla gränsmarksära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
