Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Fäderneslandets beskrivning. Kring 1700-talets svenska geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring Umeälvens fjällsjöar. Mer märkbar på kartan blev
ändringen uppe i norr, där socknarna Kautokeino och Karasjokk,
ett område större än Skåne, fördes till Norge från att tidigare
ha räknats till Torne lappmark.
Medan gränsen i väster med dessa smärre undantag förblev
fast hela 1700-talet igenom, rådde andra förhållanden
beträffande den östra riksdelen och besittningarna i söder på andra sidan
Östersjön.
1719 hade medfört förlusten av Bremen och Verden, 1720 av
södra Vorpommern, Stettin, Usedom och Wollin och 1721 av
Ingermanland, Estland och Livland samt av det finska, sydöstra
Karelen. Kvar stodo av de tyska besittningarna endast Övre
Pommern, Rügen och Wismar, ett slags brohuvud för att nyttja en
modern term, som vi ej uppgåvo förrän efter 1800-talets inträde.
Den finska riksdelen, som alltså redan genom Nystadfreden
förminskats till åtskilligt mindre än nutida Finland, skars
ytterligare sönder genom Åbofreden 1743, då också landet öster om
Kymmeneälv och Saima avträddes. Savolaks gränsade mot
Ryssland och även nordligare var gränsen den gamla från 1500-talet,
Tevsinafredens från 1595. Allra längst i norr hade den icke
slutgiltigt fastställts — Ryssland och Norge hade där ett »fællesdistrikt».
Vill man vara fullständig i sin uppräkning av vad som hörde
1700-talets Sverige till, bör man nämna att vi då också ägde en
koloni — den år 1784 förvärvade lilla ön S:t Barthélemy i
Västindien, 25 kvadratkilometer stor och med vid pass 800 invånare.
Detta Sverige, vars gränser vi här rundat, omfattade omkring
760 000 kvadratkilometer, nutids-Sverige 450 000. Av gammalt
hade det indelats i fyra huvuddelar. Sjuttonhundratalsförfattarna
skriva dem: Sverige för sig självt, Götaland, Norrland och
Finland, vartill som en femte fick läggas lappmarkerna eller som
man nu också sade Lappland. Gränserna mellan huvuddelarna,
som framgå av kartan å föregående sida, äro oss välbekanta,
noteras bör emellertid att Finland slutar redan vid den gamla
gränsen mellan Öster- och Västerbotten, ej som i våra dagar
västligare vid Torneälv. Till Finland fördes ej heller Kemi lappmark
och självfallet intet av Torne lappmark. Hela norra Lappland
hörde nämligen »til rättegången under Väster-Norrlands
Landshövdingedöme» säger Tuneld, »men Kemi lappmark räknas til
Åbo Biskopsdöme».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
