Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Fäderneslandets beskrivning. Kring 1700-talets svenska geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nutidskartans områden med 25—50 invånare per kvadratkilometer.
Glesare bebyggda områden finnas i södra Sverige framför allt
i sydsvenska inlandet, där stora områden i de oftast kraftigt
kuperade perifera delarna inte nå upp till 5 invånare per
kvadratkilometer. Än i dag finna vi där de glesast befolkade
trakterna i södra Sverige, nämligen i Mo, Sunnerbo, Uppvidinge
och Ydre härader.
När vi komma längre norrut upp till Värmland, Västmanland
och södra Dalarna, se vi hur bebyggelsen tar form efter
landskapets topografi och koncentreras till dalförena, som äro
jämförelsevis tätt bebyggda, medan de omgivande höjdernas
karga, skogbevuxna moränmarker endast motvilligt öppnat sig
för en sakta framträngande, ännu ytterligt gles bebyggelse.
Den gräns mellan bebott och obebott land, som har markerats
på 1700-talskartan får betraktas som mycket ungefärlig och
vill framför allt visa var den fasta jordbruksbebyggelsen upphör.
Det sammanhängande området av praktiskt taget obebott land,
som i våra dagar har smultit ihop att omfatta endast ett större
område av Norrbotten och spridda fjällområden ner till norra
Dalarna (75 000 kvkm eller 17 procent av hela landets areal),
nådde ännu vid 1700-talets mitt ända till några få mil från
kusten uppe i övre Norrland och efter gränsen mot Norge sträckte
sig ödemarken ända ner i Tiomilaskogen, som skiljer Dalarna
från Värmland.
Emellertid var denna väldiga ödemark inte helt obebodd lika
litet som dess motsvarighet i våra dagar. Några tusen lappar
strövade omkring med sina renhjordar i skogar och fjäll ända
ner till Härjedalen, nybyggare, fiskare och skogsströvare, ej
bokförda hos några myndigheter, »obefintliga» enligt modern
folkbokföringsterminologi, hade här sitt knappa uppehälle. Hela
ödemarksområdet, omkring 140 000 kvkm stort — nära en
tredjedel av nutids-Sverige — torde dock ej ha haft fler invånare än
6 à 7 000.
Om ödemarksområdet i norra Sverige undantages, råder
stora likheter mellan kartan av år 1750 och nutidskartan.
Befolkningsfördelningen är i stort densamma, i vår tid blott något
pinnhål högre i intensitetsbeteckningen. Skulle städerna och de
tättbebyggda samhällena även ha markerats på nutidskartan,
skulle skillnaden mellan 1700-tal och nutid emellertid blivit
oerhört stor. Sverige hade år 1750 inom sina nutida gränser 84 städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
