Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Öhrn: Västerbottensmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är i början av april. Snön ligger djup i skogen. Isarna ha
inte börjat mörkna ännu. Blott myren har vaknat till liv.
Runt varje liten martall är ett stycke bar tuvmark, och starrens
späda ax ha redan börjat svälla. Det porlar och kluckar under
snön, och det klingar metalliskt hårt, när den glasklara skaren,
som frös till under soluppgångens kalla timmar, faller samman
flak för flak.
På maderna runt tjärnen har smältvattnet från kringliggande,
högre belägna myrar redan bildat två stora pölar, och i var och
en av dem ligger redan ett gräsandpar. De ha en enastående
förmåga att snoka rätt på första öppna vatten dessa änder och
bruka därför aldrig låta vänta på sig. Ofta tvingas de bort igen
av snöbyar eller frostkalla dygn, som kommer vattnet att frysa
till, men de vända genast åter vid första blidväder.
Kring en kallkälla ute i myren ligger dyn blottad, och där går
en enkelbeckasin och borrar med sin långa näbb. Ännu skall
det dröja några veckor, innan han börjar sin flyktlek med
gnäg-gande spel under branta störtningar.
Även tranorna komma tidigt, men de äro skygga, och man ser
inte mycket av dem. Blott de stora fotavtrycken i snön förråda,
var de bruka rasta. Följer man en tranas spårstämplar, kan man
ibland få se, att de ligga ovanligt långt ifrån varandra, ibland
över en meter. Då har tranan dansat.
Många aprilmorgnar har jag i soluppgången skidat längs
myrkanterna för att få se den beryktade tranedansen, men fåglarna
ha alltid varit för vaksamma. Det är också en hopplöst svår
uppgift att denna tid på året ta sig tyst fram i skogen. Att gå till fots
är ännu omöjligt, snön är för djup, och skidorna rassla som ett
tröskverk mot skarens hårda yta. Därför ha tranorna alltid anat
oråd, långt innan jag varsnat dem. Ett skallande varningsrop har
ekat över myren, och likt en skara fladdrande, gråvita vålnader
ha de höjt sig ur morgondiset och försvunnit över skogen.
Först när maj gått in kommer våren. Ljumma vindar ifrån
söder sätta fart på snösmältningen, och på de vattenfyllda
maderna samlas nu skaror av simfåglar och vadare. Överallt klirra
krickornas spröda locktoner, och när de svartvita kniphanarna
sträcka över myren ljuda vingslagens rytmiska vin.
Varje dag komma nya fåglar. Det är sädgäss, bläsänder och
stjärtänder, grönbenor och gluttsnäppor samt sist av alla
vattenfåglar, viggarna och myrens enda par av svarthakedopping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
