Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Öhrn: Västerbottensmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Öhrn
men fann snart, att jag så när tagit mig vatten över huvudet i
ordens bokstavliga bemärkelse.
Ingen annanstans har jag varit ute på så obehagliga gungflyn
som här. En tre meter lång stör kan, utan att något motstånd
förmärkes, drivas ned i hela sin längd i den lösa gyttjan. Redan
i starrmaderna kan man på många ställen icke ta sig fram utan
två stadiga plankor, som man växelvis flyttar framför sig. Ute i
fräkenbältet bär det ändå sämre, och man går gärna omkring
på måfå därute.
Högt uppe i en björk i skogsbrynet gjorde jag mig därför en
observationsplats för att försöka lista ut, vilken väg doppingarna
togo, när de avlöste varandra vid ruvningen. Men de läto inte
lura sig. Några kråkor brukade hålla till vid tjärnen, och
doppingarna hade väl sina erfarenheter av deras äggröverier. Aldrig
såg jag någon av dem simma in i fräkenbältet. Vägen till boet
togs alltid under vattnet.
När jag setat flera timmar däruppe, visste jag därför lika litet
som förut om var boet borde sökas. Men just som jag beslutat
att ge upp det hela inträffade något.
En gräsanddrake kom helt stillsamt simmande över
klarvattnet. Då dök där upp en svarthake tätt framför honom. Jag
såg genast, att han var i stridsställning, eller var det kanske den
väldiga fart han satte upp, som varslade om vad som komma
skulle. Utan en sekunds tvekan gick han till anfall mot den
dubbelt större fågeln När han var tätt inpå honom, sköts den
sylvassa lilla näbben fram under en varnande väsning.
Anddraken fattade genast hotets allvar och tog till vingarna.
Där fick jag äntligen en upplysning. Gräsanden hade kommit
i närheten av doppingboet, därom rådde ingen tvekan.
Åter gav jag mig ut på mina plankor och stod efter många
lämpningar vid fräkenmadens gräns mot klarvattnet.
Plötsligt såg jag något skymta mellan fräkenstänglarna. På
kanten av sitt flytande bo stod en liten svarthakedopping och
ryckte med några blixtsnabba näbbhugg ett täcke av multnade
växtdelar över fem vita, långsmala ägg. Så gled han ned i vattnet
och var borta. Men ute i tjärnen drog en bölja fram som efter
en simmande fisk, och så stack där upp ett spejande
doppinghuvud på en smal, sträckt hals. Under en kort sekund stirrade
jag in i det klarröda ögat, så dök fågeln åter och syntes ej mera.
Men långt ute i träsket hördes ett gällt drillande bi-bi-bi-bi.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
