Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Öhrn: Västerbottensmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Öhrn
I mitt exemplar av boken sitter också ett gammalt, gulnat
tidningsurklipp, daterat den 16/8 1899 och inklistrat av någon
som ägt den långt före mig. Det är av följande lydelse:
»Om ett rart ornithologiskt fynd vid Åminne (Edefors socken,
Norrbottens län), hvarvid direktör Frisendahls begge söner,
Johan och Arvid, påträffade moder och ungar af videsparven,
meddelas Luleposten, att genom detta fynd har landets fauna
riktats med en ny häckande fågelart.»
Under 1900-talet synes videsparven undan för undan ha ökat
i antal och samtidigt utvidgat sitt utbredningsområde. Numera
finnes han flerstädes i Norr- och Västerbottens skogsområde,
framför allt i de östra delarna. Och alltid håller han till i
sumpskogen.
En natt i maj för sex år sedan hade jag sovit i höet i en
myrlada ute vid Bastutjärn. Strax efter soluppgången hörde jag
halvt i sömnen en fågellåt, som var mig totalt främmande och
som därför också genast gjorde mig klarvaken. Det var en enkel,
men samtidigt säregen och melodisk liten visa —
huutii-diideli-deli —, och den sjöngs med rena, klara toner. Jag gnuggade
sömnen ur ögonen och kikade försiktigt ut genom ladöppningen.
I den skira grönskan av en nyutslagen björk satt en liten fågel
och hälsade den uppgående solen. Eller sjöng han kanske för
en ruvande maka. Med sitt svarta huvud med vitt streck över
ögat påminde han mycket om lappsparven, men sången var en
helt annan, och strupen lyste skinande vit. Det var videsparven,
den nyinvandrade svenska fågeln.
Sedan den dagen har jag mött honom allt oftare för varje år.
Det märks tydligt, att han trivs och förökar sig i sitt nya
hemland. På många håll är han redan en karaktärsfågel för
sumpskogen.
I andra veckan av maj kan man vänta videsparvens ankomst.
Där myren silar ut genom en sumpig dalsänka i skogen, har
smältvattnet gjort stora luckor i snötäcket, och tjälen har släppt
i ytlagret. Mellan knotiga björkar och täta videsnår rinner den
första vårbäcken. Sumpskogen ligger redo att taga emot sina
småfåglar.
Rödvingetrastarna ha redan kommit, och överallt hörs deras
drillar likt klangen av silvermynt mot en bordsskiva. Under
ljudligt kvitter draga gråsiskornas flockar mot nordväst.
Vandrar man sakta fram längs bäckdraget, kan man få höra
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
