Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Norr om Kebnekaise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norr om Kebnekaise
nådde en höjd av minst fyra meter! Något liknande hade vi
aldrig tidigare sett.
Men det kom också ljuspunkter då och då. Vid ett tillfälle, när
vi slitit som värst, togo snåren plötsligt slut. Framför oss, så långt
vi kunde se, växte björkarna glest i svala lunder, där marken var
torr och varje steg en njutning. I gräsbackarna stodo färgglada
fält av epilobier, geranier och tistlar, som räckte oss ett bra stycke
över knäna. Hela dalen andades solig frid. Man hörde det där
sövande suset i björklöven, som storstadsmänniskan aldrig kan
lyssna nog länge till. En sparvhök lekte med en fjällvråk i luften
ovanför oss. Mellan stammarna långt inne i Kaskasavagge
skymtade Nipals med djärva snövita kammar. Det såg sannerligen ut
som ett klätterfjäll!
Men dagens prövningar fortsatte. Vi fingo snart på nytt
kontakt med videt, denna vandrarens fiende n:r 1, och de sista
timmarna blevo rätt påfrestande. Det ena snåret efter det andra
kom i vår väg. Våra otränade axlar började värka av de tunga
packningarna, och ankomsten till kåtan blev sen. Åtta timmar
hade det tagit att med full packning forcera den högst sexton
kilometer långa dalsträckan. Det gör en hastighet av 2 kilometer
per timme! För min del skäms jag inte för prestationen.
Nästa dag ägnade vi åt att söka rätt på en lämplig plats för
huvudlägret. Vi funno den tjugofem minuters väg från kåtan,
några hundra meter upp längs Stuor Räitajokk, på dess norra
sida. Hit forslades nu provianten i flera vändor, skafferi och
eldstad byggdes, mängder av torr ved staplades upp och vi gjorde
oss på allt sätt redo att mottaga de övriga expeditionsdeltagarna.
Gösta Lundquist, denna årsskrifts redaktör, väntades vilken dag
som helst från Abisko, och gymnastikdirektör Gillis Billing, den
första fiolen vid våra alpinistiska operationer, borde inträffa
samtidigt från Nikkaluokta. Men då de nya fjällörnarna ännu den
6 augusti lyste med sin frånvaro, beslöt Hammarsten och jag
att ensamma ge oss i väg på én högfjällstur, och den skulle gälla
högsta punkten på det isfjäll, vid vars fot vi slagit läger —
Selmatjåkko.
Vi startade en osedvanligt vacker morgon, och efter en och
trekvarts timmes vandring nådde vi nedre änden av den branta
tunga, som Takjökeln i Selmatjåkko sänder ned mot
Vistas-vagge. Att fortsätta var nu endast tänkbart med stegjärn. De
18. STF i3.
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>