Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Norr om Kebnekaise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Satitcsson
var synnerligen löst uppbyggd och labilt liggande stenblock
skymtade överallt. Att man måste klättra med utomordentlig
försiktighet i väggavsnitt av denna beskaffenhet, är alldeles
självklart, men ingen försiktighet i världen kan eliminera risken för
stenslag, när man väl kommit in i ett område, där sådan risk
finns. Rasande stenar är ett av de få objektiva riskmoment, som
en bergbestigare alltid måste kalkylera med i mindre kända fjäll.
Vi hade tur, som med nätt nöd undgingo raset, men ändå på sätt
och vis otur, då ras av detta slag hör till ovanligheterna under
en bestigning som företages med normal försiktighet.
Men låt oss återgå till vår bestigning. Efter ytterligare en liten
kinkig klätterpassage i den sista, imponerande branten upp till
toppröset kommo vi i kapp Billing och Hammarsten, som hade
hört dånet under raset och med en viss oro väntade på oss.
Hammarsten fick visa sina sjömanstalanger och gjorde en verkligt solid
kortsplitsning på de avslitna repändarna, varigenom brottstället
blev ännu hållbarare än linan i övrigt.
Uppe på toppen rådde en underbar stillhet. Nallos spetsiga
slagskugga pekade som en väldig timvisare ut i Stuor Räitavagge.
Eftermiddagssolen försvann just bakom en lapportsformad topp
i Kaska Repitjåkkomassivet, där alla jöklar och klipptinnar
strålade i rött och guld. Vi talade en stund i varma ordalag om Töre
Rydberg, vars djärva klätterled vi följt. Det vittnar åtskilligt om
hans oförvägenhet och skicklighet, att han ensam och utan
tekniska hjälpmedel kunde lösa uppgiften att bestiga Nallo direkt
från öster. I honom gick en äkta fjällman förlorad.
I brant stenur hastade vi så utför Nallos mera beskedliga
nordsida, över stora fält av röd snö, ner till en vacker sjö, vars vatten
var otroligt genomskinligt och så stålblått, att vi nästan icke ville
tro på färgen. Vandringen tillbaka genom Stuor Räitavagge blev,
trots att vi kände oss en smula trötta, mycket behaglig. De sista
kilometerna kan man gå på en sviktande jämn kråkrismark, som
omärkligt sluttar utför. Från björkskog och myrar slå underbara
dofter emot en; man uppfattar dem särskilt intensivt, när man
kommer från snön och de sterila klipporna uppe i höjden.
Den dagen firades Nallobestigningen med en festmåltid i lägret.
På smörgåsbordet stodo sådana läckerheter som portugisiska
sardiner, oliver med ansjovis, samt rökt prinskorv på hjortkött,
och till soppan serverades äkta schweizerost. Genom Lars Sarri
hade Billing skaffat sik och potatis, som fick utgöra huvudrätten,
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
