- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1943. 1700-talet /
333

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Norr om Kebnekaise

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att det är lätt att överskatta svårigheter i brant klippterräng
skulle vi nu få erfara. Det visade sig nämligen, att det icke blott
var möjligt att klättra över hela väggstupet, vi kunde vandra över
på fyra, fem meter breda hyllor, täckta med nysnö. I förtrytelse
över att bestigningsproblemet mynnade ut i en så enkel final
döpte vi snöbandet till »Ströget». Vi knöto av oss linorna och
flanerade tvärs »över» avgrunden, rökande och konverserande.

Det var sedan ett lekverk att uppnå toppen. Denna, liksom
för övrigt fem andra »tinnar» i Vaktposten, rösades. Att högsta
punkten ej var rösad berodde därpå, att första bestigningen
(Pallin 1931) gjordes på vintern. Märkligt nog upptäckte vi från
toppen ytterligare en rätt stor, isdämd sjö på cirka 1 500 meters
höjd, omedelbart söder om Tjäktjakierrakatjåkkos stortopp.

Det var en upplevelse att se de skarpa fjällryggarna söderut,
som lågo tätt bakom varandra som kulisser. Längst bak, men
ändå relativt nära, låg hela Kebnekaisekedjan. Till och med fina
detaljer i den svarta, trappstegsformade Kaskasakammen och den
vitglänsande Vargryggen kunde urskiljas.

Solen närmade sig horisonten i väster. På hemvägen bestego
vi de tre östliga tinnarna i Vaktpostmassivet, som ligga i rad
efter varandra, skilda åt av skarpa hak. I gåsmarsch med långa
avstånd vandrade vi på det hästskoformade massivets östliga
kamparti, där man får balansera sig fram på knappt
decimeterbreda fotfästen. Terrängen är här alpinistiskt mycket lätt, men
ändå rolig att forcera. Jag vände mig om en gång och fick se att
Rossipal stannat högst på en av tinnarna flera hundra meter
bakom mig. I aftonens absoluta stillhet kunde jag se hur röken
sakta ringlade fram ur hans pipa och avtecknade sig mot himlen.
Billing, som stannat ett stycke längre fram på kammen, greps
liksom jag av den ofattbara tystnaden och skönheten. Där stodo
vi alla tre, på var sin topp, och blickade ut över fjällvärlden.
Sjöarna lågo spegelblanka. Det var som om naturen hämtade
andan. Så sänkte sig skymningen långsamt ner över det ändlösa
havet av fjälltoppar och jöklar. Det blev vårt farväl till Nallo,
Selmatjåkko, Påssosjtjåkko och Vaktposten.

Nästa dag lämnade vi Vistasfjällen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1943/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free