Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Om laviner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H åk an Tj erneld
av snö, som transporteras. På grund av vindtransporten uppstå
ojämna avlagringar med ogynnsamma spänningsförhållanden.
Men vinden åstadkommer också att snön packas i skikt och
får sammanhållning. Snön påverkas dessutom av luftens
temperatur och fuktighetsförhållanden. Snöfall i förening med vind eller
snötäckets omlagring genom drivsnö främja bildandet av
snö-llaklaviner.
På vindsidan fraktas snön bort, på läsidan lagras den. Särskilt
våra sydligare fjäll förete ofta en sådan strömlinjeform, att något
egentligt lä ej finnes, utan fallvindarna som rasa utför sopa med
sig det mesta av den lösa snön, som ej finner skydd nog för att i
större mängd kunna avlagras förrän i rena ravinformationer
eller i björkskogen. På fjällets vindsida pressas snön samman,
i den mån den ej sopats undan. Den packar sig härvid skiktvis
och det kan uppstå snöllakskikt (Schneebrett). Dessa ha ofta en av
vinden mönstrad yta och äro bedrägligt hårda, så att skidlöparen
förledes att vid gång tvärs över dem smälla i skidans kanter för
att få fäste. Då kan flaket lätt skäras av, det bryter sönder med
en dov knall, sätter sig, löses upp i block och ger sig på glid.
Se ex. 5 och 8 sid. 360 o. 363.
På kammar och där en f jällsida brant bryter av bildar vinden
hängdrivor. Vid blåsväder och drivsnö ser man mycket väl hur
snötransporten försiggår över kammar och kanter, snön »ryker»,
och man måste räkna med stor avlagring och lavinrisk i lä. Ju
brantare lovartsidan är dess mer pressas snön fast eller virvlas
tillbaka och desto mindre blir transporten över på läsidan.
Välbekant är att en störtande hängdriva, vare sig den faller ned av
sig själv eller trampas ned av någon oförsiktig skidlöpare, kan
ge upphov till en lavin.
På läsidan — där kam eller nischformationer erbjuda verklig
lä — lagras den mesta snön strax under den överhängande
drivan och avtar i tjocklek nedåt. Vid spetsen av denna
kilfor-miga avlagring uppstår ett farligt störningsställe, där en
skidlöpare lätt kan skära loss hela kilen, så mycket mer som
snötäcket genom sin tunnhet (kanske blott några centimeters drivsnö
på hårdare underlag) kan verka helt ofarligt. Ett likartat
förhållande kan uppstå då svackor och större fördjupningar på
läsidan utfyllas av drivsnö. De böra kringgås av skidlöparen.
Ju mer temperaturen närmar sig nollpunkten desto raskare
sker snökristallernas omvandling. Till följd därav inträffa kri-
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
