Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Om laviner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om laviner
11 april 1942 en kraftig snöflaklavin, som helt nyligen gått ned.
Även Stuollos flackare sidor i dalens övre del voro genomdragna
av lavinbanor.
Om typiska lössnölaviner i Sarek talas i ex. 7, sid. 362. På
något öppnare fjällsidor kunna mäktiga snöflaklaviner gå ned.
Så undersökte jag t. ex. den 7 april 1942 den kraftiga käglan
(50 X 100 à 150 m, block på upp till 2 kbm) av en utför Telmas
SSO-hörn säkerligen samma dag nedgången snöflaklavin med
brottställen högt uppe i brant lut. Från Akatjåkkos topp såg jag
den 12 april hur Neitareppes nordostflank låg uppfläkt av en
väldig snöflaklavin med ett brott om c:a 200 meters bredd. Sarek
är ett givande område för lavinstudier. Tyvärr kan man dock
inte räkna med regelbundna iakttagelser därifrån.
Åtgärder för undvikande av lavinolyckor. Räddning.
Ute i terrängen måste man komma ihåg, att det inte är snöns
yta utan skiktföljden, som är av betydelse för lavinbildningen.
Man får en uppfattning därom om man på lämpligt ställe
gräver ett schakt i snön, helst ända till marken. Då kan man i
»snöprofilen» direkt avläsa de olika skiktens lagring och
beskaffenhet och dra sina slutsatser. Snöspade medför man ju
alltid på längre skidfärder, och man bör inte dra sig för att
ta den med även på dagsturer, om man kan befara osäker snö.
Även om det är lärorikt att gräva ett snöschakt tar det dock tid.
I Alperna begagnar man sig därför hellre av en snösond.
Måste trots allt ett lavinfarligt område beträdas, skall man
undvika att tvära brantlut eller åtminstone låta det ske så högt
upp på sluttningen som möjligt. Upp- och nedstigning bör ske
till fots direkt i fallinjen. Man bör sträva att dra nytta av
naturliga, säkra hållpunkter såsom träd, klippor och flackare ställen.
Vidare bör man iaktta följande:
1. Håll så stora avstånd (100—200 m, jfr ex. 1,2,3,6, sid. 357
ff.) att bara en åt gången utsättes för risken att begravas i snön.
2. Fatta inte stavarna i handremmarna.
3. Öppna tåremmen eller stramaren på bindningen. Jfr sid. 358.
4. Drag ett halsskydd eller bind en halsduk över mun och
näsa — för att försvåra att det fina kvävande snöstoftet tränger in
i andningsorganen.
5. Tag på lavinsnöre.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
