- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1943. 1700-talet /
356

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Om laviner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Håkan T jern eld

Lavinsnöret är ett 25—30 m långt, helst rött snöre, 3—5 mm i diameter. Det
bindes om livet och får släpa efter. Dras skidlöparen in i en lavin, är det stora
utsikter för att en del av snöret skall vara synlig på snöytan eller åtminstone rätt
snart påträffas vid grävning. Detta snöre innebär åtminstone för en
långfärdsgrupp ingen extra belastning, då man ju ändå behöver vara välförsedd i den vägen.

Snöspaden är oundgänglig för att gräva fram den som begravts i snön.
Emellertid äro våra vanliga spadar för skärande av snöblock (till igloo eller annan
bivack) inte alldeles idealiska för att gräva i den ofta ytterst hårda snön i en
lavinkägla och man måste därför använda dem försiktigt (skära, aldrig bända!),
så att de inte bockas eller brytas.

Snösonden är det viktigaste redskapet för att finna rätt på en person, som
begravts i en lavin. Men då någon snösond varken tillverkas eller säljes i vårt land,
måste sonderingen i allmänhet här ske med skidstavarna. Man bör antingen kunna
ta av kringlan eller också ha en ej för vass spets på stavens överände, täckt av
ett avtagbart läderhandtag. Stavar av den typen äro sedan flera år i bruk i
Alperna. Det skulle vara en mycket lätt sak för någon av våra stavfabrikanter att
framställa en sådan typ. Särskilt föreställer jag mig att stålstaven skulle bli
en bra sönd. Vad längden beträffar är dock en normal skidstav i kortaste laget.
Jfr ex. 8 sid. 362.

Rycks en skidlöpare med av en lavin, kan han ändå ha
möjligheter att klara sig. Befinner han sig ännu i början av lavinen,
kan han löpa snett utför sluttningen och därigenom komma
utanför lavinbanan. Är han nära brottstället kan han möjligen lyckas
förankra sig vid något stenblock, uppstickande kraftigare
vegetation (jfr ex. 3, 4) eller hålla sig kvar genom att ränna skidstavarna
i djupare snöskikt. Hjälper inte detta skall han genast lossa
bindningarna och försöka få skidorna av fötterna ocn sedan sträva
efter att med simmande rörelser hålla sig vid ytan. Begraves han
i snön, måste han genom att med armar och händer skydda mun
(slutes för snöstoft) och bröstkorg söka hålla andningen i gång
(jfr ex. 2). Det finns exempel på att människor räddats efter
timmar, ja dagar i snön. För c:a 35 år sedan lär en tärnabo
midvintertid ha legat begravd 16 timmar i en lavin på Norra
Storfjället utan att frysa och med fullt tillräcklig lufttillgång. Enda
följden blev en lindrigare lunginflammation.

Ha en eller flera ryckts med och begravts av en lavin, så skola
de övriga utan att tills vidare lämna sin säkra plats fastställa
dels den punkt där den som rycktes med greps av lavinen, dels
den punkt där han försvann i snön. En av deltagarna, som
dirigeras av de övriga, markerar båda dessa punkter med
skidsta-var. Förbindelselinjen anger »strömlinjen», längs vilken den
förolyckade sannolikt förts vidare. Området kring denna
undersökes först på bred front. Ger detta sökande intet resultat
gör man en första sondering med skidstavarna kring
»ström-linjen». Blir även denna resultatlös, måste en eller två skickas
efter hjälpmanskap medan de andra söka vidare. Räddnings-

356

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1943/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free