Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT 1400-TAL
Uen som söker en utsiktspunkt över det svenska 1400-talets
brokiga och mångskiftande liv kan icke få en bättre plats för
sina observationer än Birgittas kloster i Vadstena. Den som
dröjde en människoålder i dess skugga kunde vara säker om
att få se de flesta av tidens ledande män. I Vadstenabrödernas
krönikebok, Diarium Wadstenense, fortsatt genom nära nog två
århundraden, speglas tidernas växlande liv — om än stundom
med förvrängda och snedvridna proportioner. Margareta och
Erik av Pommern minns man som klostrets välgörare. Den
orolige unionskonungen hade här lämnat ett gott eftermäle. Vid
sitt första besök efter tronbestigningen hade han kommit som
en from pilgrim, vandrande till fots de två milen från
Skän-ninge. Men älskad var framför andra hans blida drottning
Filippa, som fick sin lägerstad inom klostrets murar.
Engelbrekt ter sig i krönikan snarast som en misstänkt upprorsman.
Men Jösse Eriksson var klostrets synnerlige vän och välgörare,
och det var en svår kränkning av dess privilegier, då han greps på
en av klostrets gårdar för att föras till stupstocken i Motala.
Unions-konungar och riksföreståndare avlösa varandra, och hälsas alla
med samma hedersbetygelser av de fromma bröderna.
Det ser ut som om löpte alla vägar samman i Vadstena. Där
kommo långväga resenärer, där kommo framför allt adel,
köpstadsfolk och bönder från skilda landskap i Sverige strömmande
samman till de stora högtidligheterna, då nåden rikligen
ut-portionerades i kraft av de avlatsförmåner, som påven förunnat
Birgittas nya plantering — allra mest kanske på Sankt Petri
ad vincula dag, och på söndagen Lætare i Fastan.
Medeltiden hade också sitt turistväsen. Dess främsta drivkraft
var avlaten. Rika avlatsförmåner, knutna till avlägsna orter,
gjorde den hos medeltidens människor inneboende
vandrar-lusten oemotståndlig. Att draga till det heliga landet var blott
få förunnat. Vallfärden till Rom och Sankt Jakob i Compostella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
