Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt stort omfång, sannolikt överträffande vad som gömdes i
domkyrkornas bokkamrar. Av de c:a 1 400 volymer, som en
gång stodo i noggrann ordning på klostrets hyllor, ha vi ungefär
fjärdedelen i behåll. Mot 1400-talets slut hade tryckta böcker
börjat ställas vid handskrifternas sida. Man började en gång i
Vadstena anlägga ett eget tryckeri, men detta ödelädes av elden.
De första i vårt land tryckta böckerna upplades i Stockholm och
Uppsala av inkallade tyskar — Johan Snell, Bartholomeus
Gothan, Johan Smedh, Pawel Grijs. För större och svårare
arbeten fick man anlita utländska officiner: så för de praktfulla
missalen och andra liturgiska böcker, som i slutet av 1400- och
början av 1500-talen framställdes för flera svenska stift, så också
för den stora upplagan av Birgittas uppenbarelser, som under
uppsikt av två Vadstenabröder trycktes i Lybeck år 1492.
Mer än en gång ha rikets biskopar och andra stormän stämt
möte i Vadstena. Kunde man med urkundernas och fantasiens
hjälp fånga ett sådant tillfälle, låta bilden av de närvarande
framträda med så tydliga drag, som tidens avstånd medgiver,
kunde man därjämte, med något av den återblickande filmens
teknik, låta deras hemorter, deras egna aspirationer och företag
framskymta, så skulle man kunna fånga något av det rika
svenska 1400-tal, vars monument vi beundra, men vars levande
verklighet synes oss så avlägsen och så föga fattbar. Nu ges ett
sådant tillfälle, som lyckliga omständigheter låta oss uppleva
som få liknande händelser under medeltiden. Det är Katarina
Ulvsdotters högtidliga skrinläggning, hennes »translatio» i
Vadstena den 1 augusti 1489.
Sedan ett par årtionden hade man i Vadstena arbetat på att
få Birgittas dotter inskriven bland helgonen. Det tycks ha varit
först vid mitten av 1400-talet, som man mer allmänt började
berätta om att underverk skedde vid hennes grav. Man gjorde
löften, och efter hand som de sjuka botades, strömmade
votiv-gåvorna till hennes viloplats. Så var tiden inne för kyrkans män
att ta saken om hand. Biskop Henrik Tidemansson i Linköping
lät förteckna underverken, med den juridiska omständlighet,
som medeltiden älskade. Så fick man ihop materialet till en
»helgonprocess», och kunde vända sig till påven med begäran
om kanonisation. Men liksom i liera andra fall, då det gällde
svenska helgon, blev man stående på halva vägen. Det berodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
