Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Helgonens emigration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutande decennier vid 1500-talets början. Här bryter snart en
annan figurstil fram, en »ultragotik», överbjudande den gångna
perioden i realism, och också med en ny slags pompös
värdighet med spår av italiensk högrenässansstil. Statisterna gör sig
än mer gällande, ej blott bödlar och miles gloriosus-typer bland
knektarna på Golgata utan också vänliga eller indifferenta
vardagsmänniskor, som skapa miljö. Den mystiska »Sankt Anna
Själv-tredje-gruppen» växer ut till en hemtrevlig familjescen med
förmakssoffa, svärsöner, döttrar och barnbarn (sid. 83). I en
nattvardsscen har Petrus glömt hela bekymret under inverkan
av den goda påskamaten och rullar tummar, helt skånskt
(bilderna härintill). I samma framställning av den heliga måltiden
kommer uppassare in ur kulisserna med vin och bröd i korgar.
Med Gustaf Vasas reformation slutar all denna illusionistiska,
och dock sakrala skulptur, så plötsligt som när man slår igen
en bok.
De nederländska »mysteriealtarena» är som skapade till en
symbol för denna avslutning. I sin bildrikedom utgöra de ett
register över allt som medeltidskonsten under århundraden
bjudit på kyrkofasadernas skulpturer, i valvmålningarnas färger,
i altarnas bilder och tavlor och i handskriftsillustrationerna.
Man ser det i lagom skala, samlat och systematiserat i
myste-riealtarna som en koncentrerad resumé i slutet av ett stort
bokverk. Och ser icke altarskåpet själv ut som en bok med sina
dubbla par av svängande dörrar? Pärmarna slås igen,
medeltiden är slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
