Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Ovan Långheden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I långa, susande medlut sjunker vägen mot norr, men då den
rundar sjön Dormen äro de vida höglandssynerna borta, och
längs en liten å, som ömsom glittrar och speglar, glida vi snart
in i Klosters lummiga herrgårdspark. Den skiftande
försommargrönskan omkring en gammal hyttdamm, en vit herrgård, som
solar sig i middagsron, fält och doftande skogar kring en stilla
sjö, koskällor, gökrop och brus från forsen — det är Kloster,
sådant det ter sig en junidag under orons år 1943, och själva
dalpilarna, som sitta prydligt i kryss på majstången, ha blivit en
pittoresk dekoration. Fridfullare kunde här inte ha varit den
tiden då »helge bror Staffan» var abbot i Gudsberga kloster.
Uppe vid den gamla bruksgatan, där en del av gårdsfolket
bor, är det sommar så att det känns långt in i själen. Färgklar och
saftig står täppornas grönska mot den sammetsmjuka falufärgen,
som är ett par nyanser djupare än pelargoniorna som blossa
innanför spegelklara rutor. En praktisk husmor har efter sådden
satt upp frökuverten som skyltar invid trädgårdslanden, en
annan har tagit ut vinterkläderna att luftas i det välsignade
sommarvädret. Det är middagsrast och 35 grader i solen; ett aptitligt
matos blandas med doften av solvärmt trä och ung grönska,
barn och svalor skria i kapp, en skälla pinglar lojt i björkhagen
och i en förstu med nytvagna trasmattor sover en trefärgad
lyckokatt invid en tom skurspann. En gubbe och en yngre kvinna
mötas i gatan: »Goddag, nu är det varmt och skönt väder igen.»
— »Ja, om det bara ville bli regn.» Replikväxlingen har i all sin
enkelhet något tidlöst över sig, ty även på 1400-talet fanns det
värkbrutna gammalmansleder, som mådde väl av värmen, och
ängsliga odlare, som bekymrade sig för grödans växt. Men de
fem barfotalassar, som storma ned till sjön för att bada, de
fröjdas åt solen och sitt lyckliga nu, som snart skall bli bara ett
ljuvligt sommarminne.
Vad man än tänker på i Kloster, inte är det på Gudsberga och
helge bror Staffan, den förste abboten, som sägnen tillagt
siar-gåvan. Det är heller inte mycket kvar av den fromma stiftelse,
som riddaren och lagmannen Ingel Jönsson Puke till Näs
grundade på gamla dagar, då han började ödmjuka sig och ängslas
för sin själs salighet. Allt som återstår är övervuxna stenhopar
med höga träd, där lövsångaren sjunger mässa till vindens musik,
ty klostret har fått lämna sten både till Näs kungsgård och
Klosters bruks hyttor och krutmagasin, och »helge bror Staffans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
