Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älvarnas utlopp i havet, eller vid invikarna däremellan. Ännu
omkring år 1500 voro avstånden långa, särskilt mellan övre
Norrlands fåtaliga kyrkor. År 1482 erhöll ärkebiskopen Jakob Ulfsson
kungligt brev på ränteinkomsterna av samtliga svenska socknar
norr om Umeå. De voro till antalet åtta: Umeå, Bygdeå, Lövånger,
Skellefteå, Piteå, Luleå, Kalix och Serkilax. Avstånden mellan
kyrkorna i dessa socknar var i medeltal sju mil. Socknarna
voro stora som mellansvenska landskap och nådde oftast från
kusten upp mot de norska gränsfjällen. Älvdalarna och
Bottenhavets kust voro deras främsta kolonisationsområden, där såväl
land- som sjötrafiken framgick, och där det äldsta fasta
vägvä-sendet grundades. Sockenbildningens vidare utveckling fortskred
genom klyvning av de vidsträckta moderförsamlingarna i smärre,
varvid det stora steget dock först skulle tagas på 1600-talet.
Kyrkor av sten byggas i de medeltida storsocknarna först
under 1400-talet, framför allt under länsherren Jakob Ulfssons tid,
fram mot århundradets slut. Kraften och förmågan hos denne
märklige man genomsyrar hela det dåtida kyrkliga Norrland.
Alltifrån Gästrikland upp till Kalix älvdal låter han bygga nya
stenkyrkor eller också tillbygga och utvidga gamla, varvid de
moderniseras med prydliga, ofta bemålade stjärnvalv och erhålla
en rik uppsättning av skrudar, dopfuntar och träskulptur.
Men även inom den norrländska särbvgden, sådan den kom
att utbildas i medeltidens storsocken, härskar det stora rummets
lag och präglar samhällslivet därstädes. En sådan socken kunde
omfatta så olika landskapsmiljöer som skärgård och fjällbygd,
så skilda näringar som havsfiske, jordbruk och renskötsel och
slutligen så motsatta raselement som svensk och lapp, här och
där med blandrasiga kroaseringar av svensk och lapp eller svensk
och finne, ja t. o. m. finne och lapp. Sockenkyrkan med dess
vidliggande handels- och marknadsplats blev för alla dessa när- och
fjärrboende befolkningselement det centrum, dit deras andliga
och materiella tillvaros toppupplevelser förlädes — deras
världsbilds jordiska medelpunkt.
Från toppen av Jarri, ett lågfjäll vid Karatjsjön, ungefär mitt
emellan Jokkmokk och Kvikkjokk, såg lappen Nila Ribja en gång
vid utomordentligt klar sikt den stora »havssjön» och Lule kyrka
på tjugu mils avstånd. Sägnen om den långsynte Nila lever bland
lapparna i dessa trakter och är betecknande för den samhörig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
