Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
hetskänsla mellan fjällvärldens folk och havskusten, som dröjer
kvar från den tid, då fjällapparna ännu årligen betade sina
hjordar ända ut på skärgårdsöarna och hade sin sockenkyrka vid
kusten av Bottenhavet.
Lule kyrka vid havssjön! Hur måtte inte lappmarken ha
genljudit av rykten och sällsamma sagor om metropolen strax ovan
älvmynningen på den tid ärkebiskop Jakob där höll
visitations-mässa?
Nå, vad talade man då om? Jo, om de i Lule boende
köpmännens stora silverskatter, om mördare som blevo ihjälsträckta och
rådbråkade nere på heden vid älven, om den heliga Moderns
bild, som hade gråtit från långfredag till påskdag, om det
makalösa guldskåpet i kyrkan som hade kommit med skeppen över
havssjön och mycket, mycket annat. Voj, voj, så stora nyheter.
Sannerligen mycket stora!
Mitt på en kulle, av gammalt kallad »Berget», mellan en djupt
inträngande havsvik och Lule älv, ligger synlig miltals uppefter
älvdalen det mäktiga kullerstenshuset, än idag som på 1400-talet
omgivet av kyrkstaden med dess hundratals timrade små hus
och stallar, där bönderna från socknens olika delar nu som i
fordom tid ta in vid kyrkobesöken under de större helgerna. Vid
medeltidens slut var denna husbeströdda kyrkbacke
medelpunkten i Lule storsocken, som med lappmarkerna inräknade
omfattade över fyrahundra kvadratmil, ett landområde lika stort
som Västmanland, Dalarna och Gästrikland tillsammantagna.
I de stora byarna närmare kyrkstaden bodde birkarlarna. Det
var storbönder, som vid sidan av sina jordbruk hade
handelsmonopol i lappmarken. Vars och ens område var noga bestämt
och gick i arv från far till son. De voro vittberesta och förmögna
män, men ibland tyvärr mindre nogräknade med medlen vid
sina affärer med lapparna, över vilka de intogo ett slags feodal
maktställning. Johannes Bureus, Sveriges första riksantikvarie,
som besökte Lule kyrkstad vid julhelgen år 1600, har antecknat
åtskilligt om birkarlarnas grymhet vid umgänget med lapparna.
Men även om helgfirandet i Lule kyrkstad har Bureus noterat
åtskilligt av intresse i den kulturhistoriska reseanteckningsbok
han kallat Sumlen.
»I Jule högtijden», berättar Bureus, »koma folk nogh til
kyrkian men Päärsmässan (den 29 juni) meer för Julakölden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
