Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
kyrkfararna och deras grejor. Och medan den helgfriscrade,
nordsvenska Brunte knallar ned genom björkalléen med sin
last, utfrågas mormor ivrigt av reslyckliga, äventyrsvädrande
ungdomar. Hon kan berätta om, hur man i hennes barndom för
70 år sedan brukade åka till kyrkhelgen i långa vagn- eller
släd-följen, på vintern i brokigt målade karmslädar med hästarna
prydda med höga, röda rankbågar och snidade selkrokar. Då
kunde det bli kappkörning längs älvens is så det ofta var mer än
vådligt. Ibland stannade man inför en »likrad», som hade
bjällrornas och klockornas kläppar omlindade med tyg. Det var
begravningsföljena. De hade samma mål som de övriga. Den tiden
var det ofta fullt i alla de femhundra stugorna och stallarna i
Gammelstad vid helgerna och i kyrkan också. Men den var iskall
på vintrarna, för där fanns ingen värme. Det hände ibland
ganska hemska saker vid helgerna, då spriten kom till alltför riklig
användning. Där var mer än en som frös ihjäl i en snödriva och
mer än en som slog ihjäl någon. Men mormor hade av sina
föräldrar även hört talas om spöpålen med järnbojorna, som skulle
ha stått strax nedanför kyrkan åt Lulevägen. Där hade tjuvaktiga
människor fått ris på bara kroppen, så att skriken hörts över hela
kyrkstaden ända nedåt älven, när man kommit körande till
helgen. Ja, så upplever det unga släktet något av den dramatik
forna tiders människor sökte och funno i kyrkstaden. I
biografens tidevarv ha vi svårt att komma ihåg, att människor även förr
i tiden ville se något hända.
Och så är man då framme vid målet och installerar sig. Medan
barnen springa iväg för att för sina till helgen hopsparade
slantar köpa gott, gå de äldre och hälsa på i stugorna. Ofta har man
också att verkställa inköp eller göra beställningar på någon
behövlig specialsak hos sin handlare. Men redan tidigt på
helgdags-kvällens eftermiddag hålles den första gudstjänsten i kyrkan,
och senare på aftonen hålles »samling» i konfirmandsalen. Efter
gudstjänsten träffas man i stugan på kyrkkaffe. I värmen från
brasan i den öppna spisen ventileras nyheterna inom socknen,
utsikterna för sådd och skörd, inträffade olyckshändelser och
dödsfall samt märkligare kommunala spörsmål.
Viktiga och ofta återkommande kyrkliga förrättningar vid
helgerna äro begravningar och bröllop. De taga nu som fordom
mycken tid i anspråk, och utgöra ständigt återkommande inslag
i helgfirandct. Förr, innan likvagn fanns, var det, särskilt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
