- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1944. 1400-talet /
154

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar Ullenius

ishalka och annat dåligt väglag, synnerligen prövosamt att bära
kistorna från kyrkan och ända ut till begravningsplatsen på
»tältgärdan». Efter begravningen samlas man till måltid eller
annan traktering på kaféerna eller det lilla hotellet. Där är då ofta
trångt till följd av tillströmningen av andra helgföljen. Så bänkas
här begravnings- och bröllopsgäster sida vid sida, liksom man
kanske strax förut mött varandras processioner i det
koncentrerade vimlet kring kyrkan. Men ingen i Gammelstad ser något
särskilt märkvärdigt i detta. Harmoni och sämja råder överallt som
i en stor familj. Det hör till vanligheten, att liv och död mötas i
kyrkstaden på ett djupt mänskligt sätt, precis som kyrkhelgens
nattsvärmande ungdom på pingstmorgonen möter gudstjänstens
höga allvar.

Numera torde naturligtvis intresset för att fira kyrkhelgen efter
traditionella sedvänjor vara på nedgång även i Gammelstad.
Redan de jättestora bussarna, som på någon timme föra socknens
mest avlägset boende till kyrkstaden eller därifrån, hava
åstadkommit revolution i helgvanorna i många, särskilt yngre
bondehem. I stort måste man dock säga, att kyrkhelgsfirandet
kvar-lever med en glädjande styrka.

Till detta medverkar kyrkplatsens oerhörda pondus och
mäktighet. Men lika mycket betyder nog, att det gått sockenbon i
blodet, alt kyrkstaden är det ställe, där hans liv får sin fasta stomme
att stödja sig och växa vidare på. Den är ännu i mycket jämte
hemmet, vad den var för hans förfäder redan på 1400-talet —
hans levnads jordiska medelpunkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1944/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free