Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
fick försiktigt lossa på kalkskinnet med en palettkniv och rensa
ytan med en styv borste. De lärde sig att fästa löst sittande
färglager med kalkblandad gips, som sprutades in bakom kalken
eller spritsades in genom fina hål i kalklagret, som sedan med
mjuka kuddar pressades fast vid underlaget. Och för själva
renoveringen gällde stränga regler: skadade ornamentpartier fick
kompletteras, om tydligheten eller skönheten krävde det, med
sgraffering eller parallellstreck, men skadade ansikten och andra
konstnärligt viktiga detaljer fick inte fyllas ut, om det rådde den
minsta tvekan om hur de en gång tett sig.
Själv fick Sigurd Curman tillfälle att leda ett flertal
mönstergilla restaureringar och hans efterföljare har fortsatt verket mer
eller mindre lyckligt, med påföljd att vi nu äger ett långt rikare
bestånd av återställda 1400-talsmålningar än bara för en
mansålder sedan.
Ja, jag har velat ge dessa glimtar från konstens och
konstforskningens verkstäder bara för att antyda, hur en epoks
kvar-låtenskap tas om hand av pietetsfulla krafter och leder till nytt
skapande på gammal grund. Det historiska arvet kommer oss
inte till godo utan vidare. Vi måste studera oss fram till full
förståelse för det, vi måste lära oss att handskas varsamt med
kulturminnena för att rädda deras egentliga väsen, vi måste se till
att hålla dem levande bland oss och rädda dem åt framtiden.
II. Rundfärd till monumenten
Det kan ju synas som om Uppland inte hade särskilt stora
förutsättningar att bli ett turistlandskap. Det är och förblir svensk
socken, utan glans och fest, utan storhet i strukturen. Och
gravhögar och runstenar i all ära, men inte blir de i längden riktigt
stimulerande följesvenner för vanligt folk på cykeltur. Man måste
älska den karga men nyttiga vardagen mycket hett för att lära
sig älska Uppland.
Och ändå borde det kunna ha sin chans bland andra
turistlandskap. Den skulle i så fall framför allt ligga i de medeltida
kyrkomiljöerna, i dessa gamla, ofta alltjämt ålderdomliga
kyrkbyar, som grupperar sina institutionsbyggnader och boställen
kring det vördiga templet. I regel gömmer de sig undan från
stora allfarvägen, men det lönar sig att vika av från dess
linjal-raka och gråa monotoni för att söka sig in på slingrande socken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
