Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska helgonhistoria, och målaren har förlänat tillbörlig
andakt och serenitas åt processionens gestalter, som kommer
skridande — alla med samma ansiktsdrag i samma halvprofd —
fram på det lilla snäva markplan, som alla Tenstas figurer står
på och som man jämfört med tennsoldatens fotplatta. Men i
valvet ovanför detta högtidliga motiv sker strax något helt annat,
något skärande vulgärt och narrspelsaktigt. En man i
långsvan-sad huva kommer tumlande med en öltunna, en annan står på
huvudet i en köttgryta, en apa uppträder som falkenerare och
leder en häst, och en oxe står rätt upp på bakbenen med en
klubba mellan framklövarna, beredd att slå till en gubbe med
bundna händer, som knäböjer vid en slaktkubbe. Detta är den
upp och nedvända världen från gillesstugornas befängda
folkvisor om oxen, som dansar i pansaren, om kråkan, som biter
mannen i hasselskog, om gäddan som betar i grönbacken och
haren som går på havsens grund — »johaj, vi galom men
hönsen utrida!» Så blandar den medeltida kyrkomålaren högt och
lågt, glorians sken och rusets öldunst.
Men just denna blandning av sakralt och profant gör de gamla
målningarna ännu mera givande ur vår moderna synpunkt, ty
därigenom får vi tidstrogna glimtar ur epokens vardagsliv och
kan läsa ut svensk kulturhistoria ur den internationella
ikono-grafin. På’väggen mitt emot yttersta domen i Tensta kyrkas kor
möter oss — rätt över Johannes Rosenrods signatur — en bild,
som visserligen framställer Adam efter utdrivandet ur paradiset
men som samtidigt ger en pålitlig genrebild ur medeltida
jord-bruksliv med kor och svin, får och getter betande i tuvmarken
kring en plöjare och hans primitiva, enspända årder. Se här
denna årsskrifts omslag. När kyrkomålningarna en gång blivit
systematiskt framknackade och genomfotograferade, kommer
vår kulturhistoria att få ett rikt bildmaterial till belysning av
1400-talets samhällsliv i arbete och fest. Sådan är vår moderna
synpunkt. För medeltidsmänniskorna själva däremot fick
målningarna större övertygelsekraft och djupare sanningsvärde
genom att framställa bibliska scener och gestalter så att säga i
hemmasvensk vardagsdräkt.
Om vi nu från Tensta reser söderöver till Ärentuna kyrka —
ungefär halvvägs till Uppsala — möter vi ett utmärkt exempel
på denna vardagliga verklighetsnärhet i bilden av Adam och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
