Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Borg och herreman. På spaning efter ett förlorat århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Lundberg
på, om vi vilja förstå sengotisk byggnadskonst. Interiören vill
bli sedd såsom skog, såsom växande, levande väsen med
skogens totala sammanhang. Icke med alla sina delar i lätt
uppfattad inbördes ordning utan nästan oöverskådlig, med rymden,
ljuset inträngande i skrymslen och vinklar och med valvens
strålar såsom enande sammanhang pelarstammarna emellan.
Det hela är en enda materia, som är månghövdad, skiftar
gestalt. Liksom träden växa ur den gemensamma marken i
skogen och välva sina grenar till ett samlat lövvalv.
På samma sätt te sig de praktfulla altarskåpen från
århundradets allra sista tid och från följande sekels början. Figurerna
myllra fram ur ljusdunklet, liksom framväxande ur skåpets
gotiska stomme och rosverk. Det är en mystisk, fantasieggande
värld vi där föras in i, en värld med brokig prakt och intensiv
kärlek till färg, till starka kraftfulla motsättningar. Den bär i sig
traditionen från den äldre medeltiden, från riddartiden med
dess höviska ideal och dess krav på belevenhet, ridderlighet,
förfining. Men den visar ändå tydligare tecken på hänsynslös
självhävdelse, ohämmad egoism, måttlös högfärd och ohöljt
maktbegär. Just denna självhävdelse står i nära släkt med
praktlystnaden och sinnet för rivande effekter. Se på textilierna i
kyrkornas skrudkammare! Flammande röda bottnar mot praktfulla
guldbroderier; vita ansikten och händer i figurscenerna.
Med hjälp av dessa textila skattkamrar kunna vi föreställa oss
Karl Knutssons praktfullt skrudade ryttarfölje, lysande och
glittrande i det gröna landskapet och mot stugornas grå timmer.
En viss hjälp härvid kunna kanske också våra dagars gula
postbilar ge, där de susa fram i det norrländska skogslandskapets
vidder! Hur främmande måste inte denna färgprakt ha tett sig
i den karga sparsamma bebyggelsen! Det är herremannen som
hävdar sig på detta sätt. Med utmanande färg och annan prakt
tävla de store om främsta platsen i det allmänna medvetandet.
Högmodet prålar under århundradet kanske mera än någonsin.
1400-talet är vägen från medeltiden och gotiken till
renässansens tidsålder. Det är en brytningstid, då realism och brutalitet
slå ut ur riddaridealets behärskning och återhållsamhet.
Mycket av detta nya, som håller på att söka sig väg, speglas i
våra kyrkorum. I de importerade altarskåpen lever den
kontinentala stadens brokiga värld, dess pråligt hoverande
krigsknektar, de flärdfullt utstyrda damerna men också den fromme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
