Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Borg och herreman. På spaning efter ett förlorat århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bearbetning av stenen, blott genom att man valt block med en
slät yta och låtit stenen dunsa ned precis rätt!
Men allt detta gäller blott de stora massiven, de samlade
mur-llaken. Så fort det blir fråga om finarbete rycker teglet in, i
fönsteromfattningar och portaler, i gavlarnas
blinderingsdekora-tion. För att riktigt få fram effekten av teglet putsar man vissa
partier och kalkar dem bländande vita. Så får man fram den
lysande färg och de starka motsättningar, som 1400-talet älskade
så intensivt. I Skåne har man särskilt tagit fasta på trappgaveln.
Den har kommit att prägla inte så litet av landskapsbilden, dock
mest genom kyrkorna och där i tjockt vitstruken gestalt.
Murmassiv och tegelmurning, stabil vägg och smidig, tunn
valvkupa — de elementen återfinna vi i borgruinerna, de utgöra
den svenska sengotikens egentliga förutsättningar.
Men om vi tro att kyrkorummens högspända valv och vida
rymlighet återklingat i borgen så taga vi dock miste. Varhelst vi
kunna vinna en inblick i borgens inre skapnad möter oss en helt
annan bild. Låga våningshöjder, bjälktak i alla större rum, små
fönster med djupa nischer. Blott i de innersta rummen, i den
ganska trånga dagligstugan och framför allt i inre kammaren
finna vi valven åter. Så är det på Glimmingehus och så har det
varit på Torpa och Vik. De små spännvidderna och de låga
vå-ningshöjderna göra att det blir gråstensmurningen och den tunga
stabiliteten som dominera. Det blir inte mycket kvar av
tegel-murningens smidighet i de små valv, varom det kan bli fråga.
Glimmingehus ger oss än i dag bilden — men där äro dock måtten
tilltagna på helt annat sätt än som var vanligt. Vi få komplettera
med Torpa äldsta stenhus, där måtten äro mera normala, men
där helheten är långt mindre väl bevarad.
Det finns många borgplatser från 1400-talet att vallfärda till,
även uppe i norr — Styresholm i Ångermanälven, Faxeholm vid
Söderhamn. Vart man kommer möter egentligen samma bild.
Gröna hasselängar under ekars lövvalv, snår av hagtorn samt här
Försvarssynpunkten var väsentlig när det gällde alt bygga medeltidens borgar,
och inte minst betydelsefull var den fria sikten över landskapet. Utsikt frän
Viks hus i Uppland (överst t. h).
Oftast förlädes borgarna vid sjöar, på en holme eller en udde, vars hals
lätt kunde genomskäras av en vallgrav. Av alla dessa anstalter, av dessa
stolta anläggningar se vi dock för det mesta nu föga eller intet. De flesta
ligga öde, och oftast kan man bara i markens kupering under beten och snär
följa vallgravarnas och byggnadernas konturer. Axvalls borgplats, Västergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
