Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Sandblad: Konsturet i Lunds domkyrka och den senmedeltida världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med blotta ögat tycks solen befinna sig inuti Skorpionens hus,
medan den ju i själva verket befinner sig (enligt medeltida
uppfattning) oerhört långt därunder, eftersom solens och
fixstjär-nornas himlar skiljas åt av de tre översta planethimlarna. —
Den linje i djurkretsbältet, under vilkens solens årliga bana
löper, kallas ekliptikan.
På detta sätt kunde man när som helst av solens läge
bestämma, hur långt året var lidet. När solen gick in i Vädurens
tecken, visste man att man hunnit till vårdagjämningen i mars,
vars svenska namn också var »vårmånad», då solen står vid
ekvatorn, och när den inträdde i Vågens tecken och tillryggalagt
ytterligare ett halvt varv i zodiaken, då befann man sig vid
höst-dagjämningen i september, »höstmånad» — de båda tidpunkter
på året, då dag och natt äro lika långa. Men vid solens inträde
i Kräftan hade man nått sommarsolståndet i juni,
sommarmånaden, och då den kommit in i Stenbocken, var man framme
vid vintersolståndet i julmånaden december. Vid dessa båda
tidpunkter kunde man veta, att solen nått den nordligaste resp.
sydligaste punkten på sin årliga bana och vände åter mot
ekvatorn. Fördenskull sades solen då befinna sig i Kräftans resp.
Stenbockens vändkrets, d. v. s. de två cirklar eller kretsar på
himmelssfären, som tänkas dragna genom solens nord- och
syd-punkter parallellt med ekvatorn.
Så följde man årets gång i alla dess skiftningar och kunde
därefter rätta sitt leverne. Av himmelens kalendarium kunde
man ständigt få ledning till att uträtta allt vad sig borde för det
vardagliga odlandet av markens gröda och helgondagarnas
högtidliga firande, eller för att i hälsovård och
familjeangelägen-heter och annat sådant tillämpa de nedärvda folkliga
levnadsregler, som senare sammanfattades i bondepraktikan, och som
präglas av en så omedelbar förtrogenhet med den regelbundna
växlingen i himlakropparnas rörelser.
För den som söker en åskådlig framställning av de väsentliga
dragen i senmedeltidens uppfattning av det kosmiska skeendet,
finns i vårt land ännu en samtida illustration av helt
enastående slag, nämligen det astronomiska konsturet i Lunds
domkyrka. Det tycks ursprungligen ha tillkommit i slutet av
1300-talet, och då såsom ett av de första i sin art i Europa. Det
omtalas första gången år 1442 och hade då sin plats i ett kapell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
