Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Sandblad: Konsturet i Lunds domkyrka och den senmedeltida världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vädurens tecken, således vid vårdagjämningen, skall man finna,
att solen då i sitt dagliga omlopp rör sig utefter den mittersta
cirkeln, ekvatorn. Under den följande tiden avlägsnar den sig
allt mera därifrån, och då den efter en solmånad ingår i Oxens
tecken, befinner den sig i den närmast utanför liggande cirkeln.
Efter ännu en solmånad, vid inträdet i Tvillingarnas tecken i
maj, rör den sig efter den näst yttersta cirkeln, och efter ännu en
månad är den framme vid sommarsolståndet i juni, då dess
dagliga rörelse sker i Kräftans vändkrets. Då solen sedan i juli
når Lejonets tecken, är den tillbaka i den näst yttersta cirkeln,
och sedan går färden vidare mot ekvatorn och höstdagjämningen
samt därifrån mot Stenbockens vändkrets och vintersolståndet. —
Så avbildar detta urverk så troget man kan önska solens gång
över himlavalvet och årstidernas växlingar i deras ständiga
regelbundenhet, sådana de iakttogos av 1400-talets människor.
På liknande sätt kan man genom månvisaren iakttaga
månens läge i förhållande till djurkretsen och följa dess egenrörelse
i motsatt riktning till denna, en rörelse som sker med en
omloppstid runt jorden på ungefär 271/2 dygn. Då nu solen och
månen röra sig med så olika hastighet, sker en regelbunden
förändring i deras inbördes läge, vilken ger upphov till de olika
s. k. faser hos månen, som vi iakttaga från jorden. Även detta
kosmiska skådespel är i detalj avbildat på urtavlan. Då sol och
måne synas i samma riktning från jorden — varvid alltså
tavlans solskiva och månklot sammanfalla — sägas de stå i
konjunktion; månen är då vid nytändningen. Solen avlägsnar sig
därefter allt mera från månen, och då det skett så långt, att de
båda visarna bilda rät vinkel, sägas sol och måne stå i
kvadratur; månen har då fullgjort sitt första s. k. kvarter och ter sig
från jorden som halvmåne i tilltagande. Varje kvarter kräver
drygt en vecka, och efter det nästa stå sol och måne i
opposition, d. v. s. mitt emot varandra på ömse sidor jorden; det är
då fullmåne. Vid tredje kvarterets fullbordan stå de åter i
kvadratur, och månen synes som halvmåne i avtagande. Efter det
fjärde kvarteret slutligen inträffar ånyo konjunktion och
ny-tändning.
Dessa månens olika faser — d. v. s. det växlande utseende den
visar åt jorden allt efter växlingen i dess belysning från solen —
äro också framställda på urtavlan på ett sinnrikt sätt.
Månvisarens lilla klot är nämligen till hälften vitt, till hälften svart, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
