- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1944. 1400-talet /
250

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Uti vår hage

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkärlek just till hagarna. Till symbol för nordiskt och svenskt
väsen utsåg C. J. L. Almquist en av hagens karaktärsväxter,
nyponbusken. Strindberg, som ju eljest inte precis var någon
idylliker, fick gärna skärgårdshagarna i tanken, när han skulle
återge det genuint svenska. Och då Fröding i sin »Morgondröm»
skildrar det »ariska» drömlandskapet, är den första synbild som
inställer sig »aplar i väldiga hag».

Ett slag hade hagen visserligen kommit ur modet bland
poeterna; det var endast sällan man i en dikt mötte ett sceneri sådant
som det i Gunnar Silfverstolpes »Folkvisenatt»:

Konvaljedunklet vill du komma nära
och andas in dess dövande mystik.
För din skull speglas månens tunna skära
och vita björkar i en vik.

Men skälet var inte att vi skulle ha förlorat känslan för hagens
öppna, mjuka älskvärdhet, utan snarare det motsatta: att den
uppskattades av alltför många. En nutida skald måste som
bekant framför allt vara originell, och om han inte är en av de
riktigt stora, en Fröding eller Karlfeldt, kan han inte med bevarad
självaktning skriva om sådant som kreti och pleti finner poetiskt;
allra minst kan han naturligtvis trivas i ett hemvist för billig
vykortskonst och — värre ändå — troskyldig sentimentalitet
sådant som hagarna blivit. Hagen kunde ha skäl att med Tegnér
klaga över sin liderliga popularitet. Litterärt salonsfähig blev
den inte på nytt förrän modernisterna — Harry Martinson och
andra — funnit ett sätt att uttrycka sig, som friade dem från varje
misstanke att vilja vara »populära» och så gav dem frihet att ta
upp även motiv som vanligt folk tilltalades av. Och nu kan vi
omigen råka på hagar, må vara ibland i en något överraskande
skepnad, också hos de allra yngsta poeterna, t. ex. i Lars
Englunds »Madonna»;

Var ungbjörk står luftigt blommande
av blad,
och ny fernissat skir och är en jungfru.
Så kysk som Gud vill
— så ljus som jag vill.
Och fattig och svensk och konungslig!

Det skulle också ha varit underligt, om pegaserna inte förr
eller senare ånyo hade släppts på bete i våra uppsvenska björk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1944/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free