Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Vår strävan med vandrarhemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle komma att slå rot och växa? Redan första veckan kom det in
kort från skilda håll. Veckokorten angav: Tranås 17, Vadstena 17
svenskar och 1 utlänning, Strängnäs 5, Lund 1, Vittsjö 46. Det var ju
inte mycket. Men när sommaren var slut fann vi första säsongens
totalsiffror: 5 500 besökande och 8 200 övernattningar. Det var väl värt
nya ansträngningar. Hur små förefaller oss dessa tal inte nu efter 10 år,
när räknemaskinerna slå ner de sammanlagda siffrorna för logi och
övernattande: under 10 år 1 107 742 övernattande och 1 288 804
lämnade logi. Utvecklingen intill krigsutbrottet gick raskt. Hemmens antal
ökades stadigt från 33 år 1932 till 97, 187, 215, 248, 272 och 284 år
1939, bäddarna jämsides därmed från 750 första året till 7 300 år 1939
och besöksantalen ger också en stigande kurva: 5 500, 31 000, 66 000,
103 000, 134 000, 173 000, en kurva som dock vänder första krigsåret:
170 000 årl939. Redan då ansåg sig intendenten för verksamheten kunna
anteckna i sin årsredogörelse för 1938 att den svenska
vandrarhems-organisationen till storleksordningen var den tredje i Europa. Kriget
har sen gjort alla jämförelser meningslösa och också för oss inneburit
inskränkningar — åtskilliga hem har fått läggas ned eller fått tagas
i bruk för annat ändamål, som det numera heter, eller hållas stängda
vissa tider, och reserestriktionerna i vissa landsdelar har väl också
påverkat sifferresultaten — men talen för 1942 utgjorde i alla fall för
våra 266 hem 147 000 besök och 171 000 logi. Om man så vill, kan man
härtill lägga de tiotusental som logera i föreningens enkla stugor i
fjälltrakterna, som väl kan sägas vara ödemarksmotsvarigheterna till
vandrarhemmen.
När det gällde att välja ut platser för de första hemmen var det
egentligen två synpunkter, som bröt sig mot varandra. Dels det
uppenbara behovet av hem på sådana platser längs de stora stråkvägarna
där logifrågan var särskilt brännande, särskilt i vissa städer av större
intresse ur resesynpunkt, där hemmen behövdes inne i själva staden.
Dels önskemålet att genom vandrarhemmen föra ut ungdomen i de fria
markerna, i levande kontakt med svensk natur.
Mot det senare sa visserligen en och annan, att i vårt land med dess
för tältliv idealiska naturförhållanden borde redan möjligheten att
kunna tälta vara nog för den som riktigt ville hålla kostnaden nere för
sin färd och som inte drog sig för att leva i allra, allra närmaste
kontakt med naturen, så nära att det blev kroppslig beröring både med
vind och regn, fuktig jord, flygfän och myror. Men tältplatserna hade
redan visat sig inte vara nog och inte nog tillfredsställande och
vandrarhem ute på landet var därför också särskilt önskvärda och är det
alltjämt. Det är denna mängd av små vandrarhem, som alltid kommer att
ge vår svenska vandrarhemsrörelse dess karaktär och det är nätet av
dessa hem, som öppnar hela det svenska landet.
När arbetet sattes i gång följde man båda vägarna. Det blev
föreståndaren för turistföreningens byrå i Göteborg, dåvarande kaptenen,
nu major Thorsten Orre, som fick i uppdrag att med en
vandrarhems-nämnd som främsta rådgivare söka upprätta första årets hem. Följande
år, då föreståndaren för vår Göteborgsfilial inte kunde avvaras längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
