Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Vår strävan med vandrarhemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att våra skolor ska sluta sin vårtermin tidigare och börja höstterminen
senare bara för reselivets skull, om också ungarna skulle hurra, och
därför kan vandrarhem i skolor inte räcka för hela
vandrarhemssä-songen. Den är längre än skollovet. Vi ska emellertid inte glömma hur
god en kombination kan vara, med ett mindre vandrarhem av
permanent karaktär och en skola alldeles invid som ger möjlighet till
utvidgning under vandrarhemsrörelsens högsäsong.
När vi började se oss om efter större vandrarhem och härmed kom
in på problemet permanenta vandrarhem gällde det naturligtvis orter
med särskild betydelse för reselivet. En av dem var Vadstena I
Vadstena fick vandrarhemsrörelsen sitt första betydelsefulla erkännande
från statsmakterna genom att Kungl. Maj:t för lång tid framåt upplät
Munkklostret åt oss. Dess medeltidssalar restaurerades pietetsfullt av
Birgittastiftelsen och övervåningen från 1700-talet sattes av
turistföreningen i stånd för dess nya ändamål. Fordringarna på pietet för
det vördnadsvärda minnesmärket medförde stora kostnader som för
turistföreningens del kunde täckas genom bidrag ur vår Svenska
ungdomens färdefond. Vi fick härmed ett hem — det öppnades 1938 — ett
hem, som efter ytterligare ombyggnad i översta våningen, nu kan ta
emot mer än 140 personer, men vad mera var, vi fick här ett
vandrarhem som står som utropstecken för vandrarhemsrörelsen i vårt land.
Det har också fått internationellt erkännande.
Nu var vi alltså inne på frågan om att skapa byggnader för
permanent vandrarhemsbruk. De ekonomiska perspektiven var— och är—
kusliga för en institution som turistföreningen som egentligen inga
andra medel har än egna medlemsavgifter och — stor goodwill. Vår
intendent gjorde ett överslag av vad som behövdes, det var ett av åren
alldeles före krigsutbrottet, och hans siffror kom håren att resa sig och
mustascherna att darra på åtskilliga av våra kloka och förståndiga
styrelseledamöter. Närmare 4 miljoner kronor. Var det tröstlöst, var
det drömmar i det blå?
Inom STF finns det en gammal vis regel, ärvd från föreningens
tidigare år, att »en sak skall växa fram så småningom». Det
gäller också om vandrarhemmen. Alla de stolta planerna kan
säkerligen inte realiseras på många år ännu. Ett kraftigt handtag
har vi emellertid fått från Kungl. Maj:t. Genom kriget har statens
anslag ur Fonden för friluftslivets främjande, som vi fått efter
förslag av Statens fritidsnämnd, inte kunnat utgå i den stora
omfattning man ursprungligen tänkte, men många hem har genom
dem kunnat komma till stånd eller utvidgas: Tjärö, Gränna,
Halmstad, Landskrona, Ålberga, Myckelgensjö, Sigtuna, Dals Ed,
Läckö, Växjö, Sundsvall, Nässjö, Örebro, Ljungsbro och
Glim-mingehus. Nässjö och Örebro öppnas i dagarna och Ljungsbro
och Glimmingehus litet längre fram på sommaren. Naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
