Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Den tionde sylpremiefärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spängerna och klafsade i gyttjan där spången tog slut. Uppe på
fjället vände vi oss om och skådade ut över Ånnsjöns blänkande
vattenspegel och det jämna myrlandet kransat av blånande
skogsåsar och snötäckta fjäll. Storögda vandrade vi in i
björkskogen vid Dalsvallen, där de vita björkstammarna i halvskymningen,
groteskt förvridna, mer påminde om en makaber fantasi,
etsad av Doré, än den nordiskt svala pelarsal vi eljest ser för oss
när vi tänker på en björkdunge. Så kom vi upp på kalfjället
och vandrade över brungröna fjällhedar, och ju högre vi kom
ju större blev snöfälten vi passerade och allt ståtligare tedde sig
Sylmassivet för våra ögon.
Vi vandrade i två dagar, bodde över natten i Storulvåstugan
och kom på den andra dagens eftermiddag fram till Sylstationen
i ett präktigt hällregn.
Här var nu händelsernas centrum för några dagar framåt och
för färdledaren uppstod strax ett problem: vad skall man ta
sig till under fyra dagar med 50 pojkar, som alla har vitt skilda
intressen och vad som är värre, vars vitt skilda intressen
färdledaren inte har möjlighet att placera hos sina rätta ägare. Jo,
det får vädret bestämma. Färdledaren är som en barometer:
med stigande lufttryck och klart väder stiger både hans humör
och hans ben uppåt — upp mot topparna. Då ägnas dagen åt
fjällbestigning för att man skall få njuta av fjällutsikterna,
beundra luftverkan och skaffa sig de stora överblickarna. Nog har
han en känsla av att hans utläggningar om de stora dragen i
fjällkedjans uppkomst och utveckling, och alla de visdomsfrön
han sår ut om synklinaler och isostasi, om erosion och
glaciärverksamhet, om genombrottsdalar och isdämda sjöar, att de alla
är dömda att falla ned mellan blocken och klapperstenarna på
Lillsylens ur och där ömkligen förgås av köld och brist på
näring. Ty icke äger de samma härdighet som isranunkeln,
vilken till och med förmår blomma och så ut nya frön tätt under
fjällets topp.
Men färdledaren tar dock detta i och för sig ganska beklagliga
faktum ganska lätt. Ty erfarenheten har lärt honom, att de
lärdomsmynt han försöker prångla ut är dåligt gångbara i vackert
väder. Och så måste det ju vara. Fjällen måste få ha sin chans
att tala till oss direkt, och vi måste få tillfälle till att med alla
våra sinnen samla och smälta de skönhetsintryck fjällvärlden
har att ge oss. Vi är ju häruppe för första gången och det vi ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
