Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svante Lundgren: Vandring genom tio fjälldalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För några år sedan tjöt här vargar, berättar Stenman. Det fanns lya med ungar någonstans i videlandet, och rivna renar låg överallt i trakten. Många var ute med gevär, men ulvarna var väl skyddade i videt.
För att undgå en mycket kraftig motström sista biten ror
Stenman genom några sidokanaler och deltasjöar, varpå vi drar
båten över en videbevuxen landtunga och landar sedan vid
bäckarnas sammanflöde. Den sydvästra sidan av dalen, som vi nu har
att följa, är efter Kamajokk fri från nämnvärda tvärbäckar,
men terrängen där är inte mycket känd, eftersom praktiskt taget
aldrig en turist och endast sällan en ortsbo går fram där.
Professor Hamberg lämnar endast summariska uppgifter, som han
fått i andra hand, om denna väg, och lapparna flyttar numera
aldrig längs denna dalsida. Att vi valt denna led beror på en
smula upptäcktslusta men mest därpå, att den från Kvikkjokk
för mest rakt av alla tänkbara vägar till Sarek.
Vi går mot vinden och solen. Det är märkvärdigt vad en
sådan här stig, en obetydlig, två stövelsulor bred nertryckning och
sammanpressning av jordsmulorna kan bestå och synas väl
genom många år, fast ingen vandrarsko nöter den och motar
undan gräs och blomster. Endast myrarnas svällande starrtuvor
och flyna däremellan har utplånat den helt. På andra sidan
myrlaggen finner man den igen. Säkert är det inte bara Guds
allra bästa barn, som trampat opp den en gång, när
provbrytningen bedrevs. Vem vet hur många liter brännvin i kontar och
ryggsäckar, som hjälpt till att pressa ner stövelklackarna och nöta
fram denna buktande, rinnande linje? Och så blir det ofrivilligt
en annan stämning över denna rallarnas romantikstig till
Ruoute-vare än över de daglignötta turistvägarna.
Ruoutevare ställer opp en kantig skuggprofil i den soldränkta
dalgången. I bergets östra sluttningar är stigen bläckad, vilket
ytterligare förhöjer känslan av längesen. Tiden har inte läkt
yx-såren i stammarna ännu, men läkningen är på väg:
sårkanterna sväller opp av många årsringar, och själva bläckan sitter
djupt inne. På en del tallar är den bara en djup skåra, som träet
från sidorna böjer in över och snart skall helt täcka. Man får
titta noga för att lägga märke till den. Uppe i Hermelinsväggen
syns såren i berget av provbrytningen, som bedrevs här en gång.
Björkarna växer över skravlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
