Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Collinder: Ett land — många länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Collinder:
ETT LAND - MÅNGA LÄNDER
På den tiden när vi kunde resa vart vi ville, kunde man få
höra en och annan säga: »Nej, jag måste se någonting nytt i
år! Jag ska resa utomlands.»
Och så reste vi. Och när vi kommo till Sestri Levante eller
Llandrindod Wells träffade vi kanske en american boy eller en
engelsk miss som sade: »Vilken underbar juli vi hade i fjol vid
Öresund! Men nu skulle jag vilja se midnattssolen!» — Och
så kanske det kunde få lov att yppas, att vi själva varken varit
vid Öresund eller sett midnattssolen.
Förlåtas kan det väl om en hallänning inte sett midnattssolen,
eller om en Kirunatös inte badat i Öresund, eftersom de måste
resa tusentalet kilometer för att komma till ort och ställe, och
det tar ju tid, om det också inte kostar så ohyggligt mycket
pengar ifall man tar en billig semesterresa. För min del skulle
jag, om sanningen skall fram, inte vilja satsa så många kronor
bara för att få se midnattssolen. Den är ju uppe vid en underlig
tid på dygnet, den står i ett konstigt väderstreck, men annars ser
den ut som en vanlig sol, och man kan tröttna på den. Men det
är omgivningarna, och friheten att vara ute hela dygnet, och
sällskapet. . . Och har man sedan sett tre eller fyra veckors
midnattssolar och kommer ner till en augustikväll vid Kattegatt,
då känns det som om man upplevde världens första solnedgång.
Och ändå är en solnedgång bara en svag kopia baklänges av
en soluppgång. Försök får ni se! Det är lättast på vintern.
Annu nere i Lilla Bedinge eller Östra Torp söder om
Landsvägen står solen på midsommarnatten så nära under horisonten
att midnatten bara blir skymning. Men längst norrut i Sverige
TILL VIDSTÅENDE FÄRGBILD:
Landets ena gräns är vattnet; längre in går den odlade kustbygden över i
skogsmarken med dess djupa grönska. I väster mot Kölen stiger den tiomila mattan med
sina sista doftande utlöpare av urskog över höjder och bäckdalar mot kalfjället som
blånar. Bortom är Norge och Atlanten, ovanför luftens växlande skådespel och en
obegränsad rymd. Töfsingdalen med Långfjället i Idre, Dalarna. Gösta Lundquist foto.
STF 45.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
