- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
18

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Collinder: Ett land — många länder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Collinder

på juldagen blir middagen bara en ljusare skymning, därför att
solen inte går upp på en månad eller så. Ibland har man
månsken över snövidderna ett par veckor i stöten, snöyra då och
då, norrsken över isar och stillhet. Och samtidigt simmar
änderna i Sydsveriges vassruggar, och höstsådden står klargrön
under ett milt decembertöcken, medan den första snöyran
kommit kring Mälaren och stockholmaren börjar bli nervös i den
första kylan på gatorna. — Det är synd om stockholmaren, ja
alla storstadsbor förresten. De får aldrig se en riktigt mörk natt.
Aldrig höra hur det låter, när det är riktigt tyst. Men det är en
annan historia.

Vårt land är ett mycket avlångt land. Vi tycker kanske vi
hört det nog och övernog. Men låt oss ändå se ett ögonblick på
saken: grovt taget är Sverige en skiva, som är omkring tjugufem
mil bred och hundrafemtiosju mil lång; längden är nära sex
och en halv gånger bredden. Låt oss göra ett experiment med
den där skivan. Vi sätter en riktigt stadig knappnål i skivans
södra ända vid Trelleborg. Så lyfter vi försiktigt hela skivan från
Treriksröset till Trelleborg, och vrider den sakta åt öster runt
nålen. Och när den ligger rakt åt öster, var tror ni den slutar,
vart har vi flyttat Treriksröset? (-pojogAox lufsi^ ipo bajjsoj^

UBJ[aUI SUB}SUO§B^ :JBA§)

Inte så illa för att vara Sverige, eller hur? Men medan vi nu
håller på, vrider vi väl vidare åt samma håll. När vi kommit
rakt mot söder, var ligger då Treriksröset? (-pdba^ ab iia^bjjj)
— Ja, det trodde åtminstone inte jag förrän jag fick se det.

Tar vi slutligen hela landets längd en gång till, så hamnar vi
i mitten av Sahara, i jordens hetaste område, om det råkar vara
i juli.

Och nu kanske vi vet tillräckligt? Ginge vi mot norr, blev det
inte mycket nytt; på nordkusten av Franz Josefs land är det
längre och mörkare vinter och blekare och svalare sommar —
och ännu kortare; för en sydsvensk skulle det vara helt
främmande men inte för en Karesuandobo, liksom på Spetsbergen för
tjugofem år sedan dalkarlarna höll full fart i Sveagruvan
vintern igenom, medan de duktiga gruvarbetarna från Billesholm
fick svår lappsjuka.

Jag var en gång som ung studerande på ett parisiskt
pensionat; det var efter förra kriget, och jag hade gjort ett uppehåll

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free