Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Collinder: Ett land — många länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett land — många länder
tidigt i inlandet. Vid Öresund och Skagerack kan man under
varma år solbada ännu september månad ut; men när
fjällhedarnas kopparglans under augustihimmeln har passerat
månadsskiftet, så kan den första snön där uppe falla redan före
september månads mitt, om den än i regel kommer först i oktober
med vintermörkret.
Och när vintern kommer, reser sig landet så att säga på
ända: Medan norrbottningen, eller dalkarlen i Särna och Idre,
är van vid sjuttio graders skillnad mellan sommar och vinter
och ingenting aktar att spänna på sig skidorna vid 25° minus,
så nöjer sig gotlänningen, skåningen eller västkustbon med bara
omkring fyrtio graders skillnad mellan hetaste sommardag och
kallaste vinternatt. Men så är också vintern i Norrbotten tre
gånger längre än i Skåne. Och våren är intensiv men kort, i
Karesuando bara hälften så lång och mycket senare än i Skåne
— där kan barnen redan på Valborgsafton tåga kring hus och
sjunga: »Sommaren är ljuvlig för oss a-alla.»
Det är ett mångfaldigt klimat, och sannerligen inte dåligt
gynnat. Ser vi Sverige i stort, är vår vinter ungefär densamma
som den är vid Persiens eller Indiens norra gräns. Men om
hos oss herr Göteborg tröttnar på sina saltfriska vinterdimmor
eller fröken Hälsingborg på det mjuka diset över
novemberslätten, så finns det vinter i Abisko, i Dalarna, i Småland, ja
kanske ligger snön redan bland kullarna norr om Ringsjön vid
Höör. Och om norrbottningen finner sin sommar för torr och
het, så finns det nog en fuktigare svalka och mildare
sommarljus vid Kullens strand ner mot Själland. Och på tal om Kullen,
har ni gått upp där, tidigt en tidig majmorgon, när skuggan
under bokarna är ljusgrön, och rådjurens vita svansar skymtar i
dunklet vid småsjöarna, och utsikten från kaltoppen
uppenbarar sig plötsligt och outplånligt? Och nog vore det väl å andra
sidan någonting för en skåning att uppleva den torra, klara,
kalla vintern i nordöst, med östanvindar från Asien, direkt ur
Sibiriens stora köldcentrum på tundrorna kring Verchojansk.
Med norrsken som hänger som bleka kopparkronor kring zenit
TILL VIDSTÅENDE BILD:
Högfjället om högsommaren är en urtidsdröm: trötta nerdammade glaciärer av »evig
snö», ett landskap som av slumrande elefanter, där molnskuggorna glider över snön
och de brungråblåa vidderna. — Kuopertjäkko från Raskasatjåkko.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
