- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
48

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: Minnena och människorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andreas Lindblo m

huset precis som på Skansen i en backe med tall och gran», sade
mig förevisaren stolt. Ironien var omedveten, kritiken i djupare
mening orättvis. Hazelius’ idé att transportera ett hundratal
byggnader från landet till huvudstaden var beroende av hans önskan
att rädda dem och i en tid av outvecklat reseliv bibringa miljoner
människor kunskap om det svenska folkets forna
levnadsbetingelser för att på den vägen stimulera fosterlandskärleken. Det är
efter detta höga exempel som städernas friluftsmuseer vuxit fram,
fast ofta intet vägande skäl för deras tillkomst förelegat. Kritiken
mot att flytta gårdar, varigenom de berövas en väsentlig del av
sin själ, har märkvärdigt nog ännu inte satt in på allvar.
Däremot saknas ingalunda skeptiska röster som betecknar
sysslandet med bygdens minnen bara som uttryck för romantik och
oförmåga till nyskapande. »Vi är ett släkte, sjukt av historia»,
säger en modern skald. Mången ställer sig likgiltig gent emot
hembygdsrörelsen, emedan man anser den som en konstgjord
produkt, oförmögen att skapa sin egen trygga form. Man
kritiserar att den aldrig upphör att ropa efter pengar och menar att
den lever sitt liv likt en krympling, söm måste gripa efter yttre
stöd för att hålla sig uppe. »Sverige», skriver Böök, »kan inte
vara ett museum. Pieteten förslår inte som patos hos ett levande
folk. . . Den historiska pietetens morfin har aldrig räckt till som
näringsmedel.» Men för hur många i detta land betyder å andra
sidan inte hembygdskänslan och pieteten krafter både i livet och
döden. Harry Martinson analyserar i en gripande skildring från
vinterkriget 1939—40 vad den svenske soldaten ville kämpa för.

»Det var det i stort sett förgångna eller åtminstone det
förbigångna Sverige han ville försvara. Inte alls det moderna
civilisations-Sverige. Modern civilisation är lika överallt och det är
meningslöst att försvara lika mot lika. Två bensindunkar kan inte
kämpa med varandra om den enes eller den andres egenart.
Nationell egenhet är i vår tid dess förgångna egenhet och vad
som av den instrålar i vår egen tid, skapande längtan och
obändighet, oefterrättlig poesi, liv i den förflutna dignitet som
ensamt kan ge oss själ.»

Om hembygdskänslan som andlig kraftkälla genom tiderna
skulle mycket kunna skrivas. Aldrig lyser den klarare genom
svensk historia än i de fångna karolinernas efterlämnade brev
och dikter. Man gör där som så ofta den iakttagelsen att
fosterlandskärleken för den vanliga människan är kärleken till hem-

48

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free