Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. W. Silverstolpe: Svenska värden i fågelperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. W. Silverstolpe
inte mycket att göra. Med hjälp av småländsk enbuskseghet,
dalkarlaenvishet och gott värmlandslynne blev en del skogsmark
rensad från sten och lagd under plogen, men det arbetet fick inte
den lön, som det hade varit värt.
Nu frågar någon kanske: får jordbrukets folk över huvud taget
en rättmätig lön för sina ansträngningar? Låt oss fundera på den
saken, medan planet gör svängen över Alvastratrakten för att ta
ett hopp över Vättern fram till Västergötlands slättbygd,
urgammal odlingsbygd också den. Hur stor andel har det svenska
jordbruket i nationalinkomsten och nationalförmögenheten?
Ja, mina damer och herrar, det är lättare att ställa frågor som
dessa än att besvara dem. Det går inte att komma med några
preciserade siffror, som passar in i den stora
överslagsberäkning, som jag hade nöjet framlägga omedelbart före resans
början. Det går knappast att säga mer än att jordbrukets andel i
nationalinkomsten inte svarar mot jordbruksbefolkningens andel
i landets totala befolkningssiffra. 30 procent av befolkningen har
sin utkomst av jordbruket men får nöja sig med vida mindre
än 30 procent av nationalinkomsten — kanske bara 20 procent
eller inte ens det. Det är svårare att leva utan bröd än utan
biografer, men det hindrar inte att den som skaffar fram brödet kan
få sämre betalt än den som gör en film med hövålmar och
skrin-dor och en söt flicka, vars överläpp en vacker ung man sakta
kittlar med ett strå, detta som första förebud till slutkyssen.
Det är en lång historia, det där. Ja, jag menar inte filmens
kärlekshistoria, ty den blir fullt klar redan vid 7-föreställningen
och sedan en gång till vid samma kvälls 9-föreställning. Jag syftar
fortfarande på frågan varför jordbruket får nöja sig med relativt
liten lön för mödan och varför jordbrukarna måste fortsätta att
på jorden nedlägga kapital, som i regel får en blygsam
avkastning. Följande påminnelser har kanske en uppgift att fylla.
Industri, handel och transportväsende växte på sin tid fram som
nya näringar vid den gamla modernäringens sida och fick då
med tämligen stor nödvändighet det nyas fördelar på sin sida.
De hade en förundransvärd växtkraft inom sig, dessa nya
näringar, och därför gick allting dem väl i handen. De kunde med
den tekniska utvecklingens hjälp trolla fram stigande löner och
vackra kapitalvinster, medan jordbruket fick slita och släpa för
att något så när kunna följa med. En gång var jordbrukarna
själva de gynnade, nämligen i den längesedan svunna tid, då
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
