Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. W. Silverstolpe: Svenska värden i fågelperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. W. Silverstolpe
har dess bättre inte varit framme. Jag vill gärna ha med en
påminnelse om att vi har fått ett nytt, fint vägväsende på den korta
tiden av tjugo år. Under 1800-talets första hälft höll man på med
att bygga Göta kanal och kände mycken stolthet, när verket var
färdigt, när det var klart med »det blåa bandet över Sveriges
bröst» — tänk, den gången satt bröstet så långt nere! Under
1800-talets senare hälft och någon tid till höll man på med att
bygga järnvägar, med att binda samman detta långa lands olika
delar med järnband. Och när bilen, det lilla nätta lokomotivet
på gummihjul, uppenbarade sig, kom turen till landsvägarna.
Vad är det kvar sedan? Jo, luftvägarna, och på dem har vi att
satsa mycket arbete och många miljoner, ty visserligen kostar
inte själva vägbanan någonting men väl stationerna utefter
vägarna. Ju mer vägar desto större produktionsmöjligheter och
desto bättre försörjning, och på köpet får vi alla möjligheten att
se oss om i detta vackra land, vare sig vi nu håller oss till
vattenvägarna, järnvägarna, landsvägarna, de nya cykelstigarna eller
de av STF rösade och spångade fjällstigarnas smala band eller
till luftens element, såsom vi har gjort i dag.
Och nu är det tillåtet att odelat njuta av naturen i stället för
att se den genom ekonomens synglas. Där kommer en sjö, och
vid den ligger en herrgård med vattnet tätt inpå knutarna, och
vattnet är finkrattat med små vågor, alldeles som herrgårdens
sandplan på lördagskvällen. Må tankarna få gå till en annan
herrgård, till den gård där den stora dikterskan en kväll mötte
den lille Nils Holgersson. Den kvällen stod hon som en främling
utanför fädernegården, men litet längre fram i tiden kom hon
hem. Hon kom hem, kom hem för att stanna till livets sista stund,
vis, god och stor.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
