- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
106

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elly Jannes: Hemma i fjällen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elly Jannes

frisk luft och tömda kroppskrafter kan ge? Att gå omkring så ful
man är skapt — för vem orkar behålla masken på under
strapatser? — och låta hjärnan lösa väsentliga problem som hur man
ska hitta en rastplats i lä, när vinden vräker genom passen eller
göra upp en eld av surt ris, när regnet skvalar ner.

Om det är eskapism, så måtte folk må bra av att hänge sig åt
den utsvävningen ibland. För aldrig blir vi så hyggliga som i
fjällen, aldrig så hjälpsamma och självklart chosefria. Kinkiga
ämbetsmän i statens verk, som annars aldrig skulle kunna tänka
sig att dela rum, makar här hyggligt ihop sig på britsen för att
ännu en ska få sträcka ut sig. De sjåpigasle mamseller finner sig
med jämnmod i att vilt främmande karsluskar kommer
insmygande genom den olåsta dörren och prasslar med skoremmarna
invid deras huvudgärd. Han som aldrig i sitt liv slängt en
skalpåse i en soptunna bär beskedligt ut diskvattnet. Och hon som i
vardagslag nätt och jämnt ids skölja ur silkesstrumporna åtar sig
utan knot att tvätta tio par ullstrumpor och raggsockor.

Såna är vi människor, när vi slipper ha samhällspansaret på
oss, vi som knuffas på spårvagnsplattformarna och nätt och jämnt
nickar, när vänliga själar öppnar hissdörrar åt oss. Såna blir vi,
när vi kommer ut i naturens oändlighet och upptäcker vår egen
litenhet, oss själva på gott och ont. De värsta, de på övervägande
ont, gallras ut efter första turen, dem slipper vi automatiskt en
efter en. Ty i fjällen gäller gemenskapens lag. Här duger inte
den kontaktlöse, han som inte vet vad det vill säga att dela
ansvar och mödor. Han faller igenom som oduglig eller lär sig
och bättrar sig.

Ja, vi har rätt att vara oss själva ulan påsmetad fernissa,
uppleva den oförvanskade naturen och de ensliga fjällbyarnas
rättframma människor, som inte kråmar sig och bär sig åt, bara är
som de är. Reserverade och misstänksamma en och annan
sällsynt gång. Men ännu oftare glada att träffa nya människor,
nyfikna på livet bortom fjället och generösa på kaffe med dopp. Hur
skulle inan stå ut med tanken på hemfärden, om man inte hade
de mötena att vänta just i skarven mellan fjäll och skog.

Det är lögn att det är eskapism, säger jag för mig själv och är
nära att sätta mig i ett vad. Det hade inte gjort så mycket
förresten. Ty på kullen bortom bäcken skymtar redan fjällstugan.

Det var som jag trodde. Röken står rätt upp från skorstenen.
Där inne väntar oss syskon ur fjällfararnas stora familj. Det

106

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free