Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Palmær: Husmorssemester på cykel och vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margit Palmaer:
HUSMORSSEMESTER PÅ CYKEL
OCH VANDRARHEM
Det var nu också en idé! Skulle jag, gamla människan, ge mig
ut att köra trampcykel genom en tredjedel av Svea rike — femti
mil är väl så ungefär? För en normalt funtad nutidsungdom
skulle väl ett dylikt företag inte förefalla så värst äventyrligt,
men för den, som lärt sig cykla först för ett par år sedan och
vars längdrekord på cykel hittills utgjordes av sträckan Örebro—
Kumla, d. v. s. ett par mil, var det onekligen något av ett
vågstycke. Och så på köpet bo på vandrarhem och dela rum med
en massa vilt främmande fruntimmer och kanske inte få sova
en blund på nätterna — undra på om jag tvekade.
Men jag överröstades snabbt och med acklamation, som en
modern mamma ägnar och anstår, av mina ungdomar, varav två
skulle få medfölja på resan. Och så bestämde vi oss för att resan
skulle bli av.
De utvalda var Lasse, fjorton år, och Göran, tolv. De kunde
naturligtvis cykla betydligt bättre än sin mamma, Lasse hade
förresten vid elva års ålder cyklat Vättern runt tillsammans med
sin något äldre syster.
Och iväg kom vi. Men dessförinnan var det en hel del
preludier. Man tycker man har allting, när man går hemma i
vardagslunken, men när man väl skall ut och resa, har man
ingenting. Cykeldräkt var t. ex. något, som jag aldrig reflekterat över —
för de små turerna ner till handelsboden dög det gott med en
vanlig bomullsklänning. Den cykeldräkt jag i fantasin komponerade,
med delad kjol eller knäppbar klänning med shorts av samma
tyg inunder fanns förstås inte att uppdriva — snälla
konfektionsfabrikanter, när kommer det att gå upp för er att även den
stadgade medelåldern kan behöva sportkläder! — och jag fick nöja
mig med ett par långbyxor på realisation. När jag nu ändå skulle
se gräslig ut, skulle jag åtminstone göra det så billigt som möjligt!
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
