Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Palmær: Husmorssemester på cykel och vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Husmorssemester på cykel och vandrarhem
hela vår resa. Kanske var den nyttig — pojkarna satte fart på
gamla mamma, och gamla mamma fick pojkarna att stanna och
begrunda ting, som de eljest gladeligt skulle susat förbi i sin
kilometerhunger.
Men det dröjde inte länge förrän pojkarna med liv och lust tog
del både av Vätter- och Andréemuseerna och friluftsmuseet på
berget med dess vidunderliga utsikt över Vättervidderna och i lika
hög grad som sin mamma njöt av de små trädgårdarnas
juli-överflöd av vita, skära, gula och röda rosor och rikblommande
jasmin. Allra roligast var det dock att titta in i gamle Victor Fongs
gelbgjutarverkstad med förnäma ljuskronor och lustiga
kakfor-mar i mässing och koppar. Vi fick också hälsa på i den gamla
1600-talsgården, under vars låga tak fru Fong fostrat tolv barn,
och beundra de nya fina takmålningarna i barockstil, som säkert
skulle glatt gamle Fongen, om han ännu levat.
Och så vart då tid att koja på vandrarhemmet, som är inrymt
i en gammal trivsam småstadsgård på Brahegatan, just som sig
bör i Gränna.
Men det vart ingen lång sömn — pojkarna purrade mig genom
fönstret redan klockan sex, och jag hade all möda att kravla
mig ner ur överbritsen utan att väcka de medsovande. Vi skulle
nämligen åka båt till Jönköping, det hade pojkarna enhälligt
beslutat. Men det var nära att vandrarhemmets väl tillbommade
utfartsvägar omintetgjort beslutet — om inte Göran i sista minuten
hittat ett kryphål.
Och så fick vi då njuta av den svala Vätterbrisen och kaffe på
däck och ett hastigt strandhugg på Visingsö för att så redan vid
niotiden anlända till Jönköping. För det var egentligen det, som
var meningen med att smita ifrån Huskvarnaturen — vi ville
komma i god tid till Taberg och se oss ordentligt omkring där.
I Jönköping passade vi förresten på att tappa bort varandra
— det gjorde vi lite då och då men aldrig så grundligt som där —
och endast den speciella försyn, som tycks hålla sin hand över
landsvägsluffare, gjorde, att vi till slut i samlad tropp kunde åka
spårvagn upp till Stadsparken.
Och så bar det då äntligen av på den livligt trafikerade vägen
ut till Taberg, en gång mina barndomssomrars eldorado, som nu
skulle förevisas för sönerna.
Det är lustigt med storstadsbarn — alltid klamrar de sig fast vid
varje liten möjlighet till rotfäste i lantlig och primitiv miljö. För
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
