Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredric Bagge: Blekingetur i snipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blekingetur i snipa
avlägsna Hanö i söder och Listerlandet med kvällsljusen från
Hörviks fiskläge i väster kan mäta sig med vilket
västkustperspektiv som helst. Hanö har förresten också sitt ljus: fyrskenet,
som syns runt hela Hanöbukten från Österlen i Skåne till östra
Blekinge.
Vår väg gick emellertid ej till Hanö, hur lockande det än hade
varit. Två mil över öppet vatten var respektingivande, och
dessutom hade vi redan ställt in oss på att segla österut, där mellersta
Blekinges skärgård tar vid.
Man behöver verkligen inte ha en däckad båt med ruff, pentry
och kojplatser för att ge sig ut på långfärd till sjöss.
Utrustningsproblemet skiljer sig ej stort från cykelfärdens, och att lösa del
utgör redan i sig självt en del av färdens nöje. Semesterfantasin
får konkret gestalt den dag man inventerar sitt fritidsbohag. Man
kommer underfund med, att man måste ha ett nytt spritkök och
en ny hatt på termosflaskan, att tältet måste ha ett par nya tampar
isydda eller att stavlampans batterier måste bytas. Man är som
barnet på julafton, när man radar upp allt vad man skall ha
med sig och börjar lägga det puzzle, som kallas packning. Det
finns bara ett sätt att lägga bitarna, och när man har funnit det,
finns inte ett skrymsle outnyttjat i cykelväskorna.
När man flyttar över från lands- till vattenvägen, får man strax
litet mera utrymme. Filtar, tröjor och regnkläder kan tämligen
vårdslöst plockas ned i en segeldukssäck, man får rum med en
stor spann färskvatten (i Blekinge heter det inte »hink») och
behöver inte knussla med platsen för potatis och grönsaker. Cykelns
sidoväskor tjänar fortfarande som skafferi, byffé, bibliotek och
tobakskiosk, men termosflaskorna kan lämnas i land, eftersom
man kokar sitt kaffe, när man behagar. Rykande varmt kaffe och
skinksmörgås smakar så gott på sjön.
»Tärnan» låg ordentligt stuvad vid bryggan med besättningens
mera ömtåliga ägodelar i fören, väl skyddade mot vatten under
den lilla cykelpresenningen, klädsäcken mitt i båten — den blev
samtidigt en skön viloplats för den för tillfället lataste i
expeditionen — och vattnet kluckande i sin spann under akterluckan.
Vi hade inte heller glömt bort de formaliteter, som fordras i
krigstid: ett »segelkort», som visade att vi var svenska
medborgare, och en svensk flagga, nyinköpt och lysande blågul mot
det smutsgråa storseglet, på vilket den mödosamt knåpats fast.
Loggboken, som inte fördes, skulle ha uppgivit, att det blåste
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
