Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredric Bagge: Blekingetur i snipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frisk västnordvästlig bris, när vi, för att inte skada Karlshamns
bestånd av segelbåtar, rodde ut ur båthamnen. »Tärnan» var lätt
att ro, en icke oväsentlig fördel, som vi omedelbart begagnade,
innan vi hade sett hur hon skulle reagera för hissade segel. Hon
reagerade som vi hoppades och behövde inte ens toppseglet för
att sätta en fullt tillfredsställande fart med Tjärö som färdens
enda i förväg bestämda mål. Vår bekantskap med »Tärnan» var
således snabbt gjord, och under fortsättningen av resan behövdes
inte årorna.
Det har skrivits många vackra ord om Tjärö, sedan Svenska
turistföreningen för några år sedan tog hand om ögruppen, och
allt flera har under dessa år prickat in den på sin semesterkarta.
Idyllen börjar med den slingrande vägen ner till Järnavik från
stora landsvägen Karlshamn—Ronneby, och man är redan inne i
»tjäröstämningen», när man hoppar ner i skeppar Mattssons båt
för den korta resan mellan fastlandet och ön. Men frågan är, om
det inte är ännu tacksammare att komma till Tjärö utifrån havet.
Det blir en så påtaglig kontrast mellan det öppna havet, som
rullar in över småskären i Järnaviksbuktens mynning, och ögruppen
inne i viken mellan de skyddande armarna från Eriksbergslandet
på västra och Guölandet på östra sidan.
Vi rundade Alböle björn, klippan på Eriksbergslandets yttersta
udde, ändrade kursen från östlig till nordlig och skvalpade in mot
Tjärö. När man kommer så här söderifrån märker man, att
Tjärö-idyllen också inom sig bär på motsatser. Man möter först
de kala granituddarna i söder för att så småningom, alltefter man
närmar sig bryggan i nordost, få en hel skala av de mångskiftande
toner, som till slut utgör Tjärös milda, blekingska ackord.
Graniten bildar branta badklippor, men det finns också långgrund
sandstrand, åker och äng, skog och busksnår, fåglar, hästar, kor
och en ung tjur.
Boskapen var mycket sällskaplig, inte minst tjuren, ja, vi
började nästan misstänka att detta farliga djur avhöll
vandrarhemmets gäster från att i större utsträckning ströva omkring på ön,
när vi gjorde i ordning vårt nattläger på den anvisade marken,
där korna vid vår ankomst just passat på att gödsla nästan varje
kvadratmeter. Annars låg visst vår tältplats fördelaktigt på
lä-sidan av ön intill en god båthamn, så att vi slapp att flytta vårt kök
upp på landbacken och endast behövde bära den övriga
utrustningen tjugofem meter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
