Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Om sommaren sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgitta Ahlberg
en gång satt sin prägel på dessa tysta rum, liksom på hela Mora.
Och som ofta i sådana musealt konserverade hem —
undantagandes bland annat Carl Larssons Sundbornshem — slogs man av
hur dött och i djupaste mening likgiltigt ett aldrig så märkligt och
vackert inrett hus blir, sedan dess skapare tagit den levande ande,
som en gång genomsyrat det och skänkt det dess verkliga egenart,
med sig i graven.
Men i Zornmuseet återfann man den levande anden — där
levde mästaren i sitt verk, och med frisk och ursprunglig
konstuppfattning ägnade gruppen sig åt upptäcktsfärden i dess salar
och fylldes av den fröjd, som mötet med de stora andarna alltid
skänker ett öppet sinne. Och det var ingalunda bara landskap
och stämningar, som fångade intresset. För den som till leda hört
den kategoriska domen, att svenskarna sakna sinne för det
mänskliga och psykologiska, var det en triumf att märka, hur
livligt de mästerliga porträtten och folklivsstudierna uppskattades.
Nå, tåget förde oss omsider hem till Tällberg igen, och vi voro
inte tröttare än att vi orkade dansa rätt länge efter grammofon
den kvällen.
Onsdagen var utsedd till vilodag utan bestämt program, och
den disponerades på flera olika sätt: medan en åttamannagrupp
var spänstig nog att cykla de åtta milen till Sollerön och ta båten
hem, nöjde en annan sig med att bada och ta igen sig och en
tredje rundade helt sybaritiskt Siljan pr bil. Själv gömmer jag
från den dagen ljuvliga minnen av bland annat Siljansnäsbygden
och de vida vattnens blånad, sedda från Björkberget på
Siljansnäs, och Gesundabergets mäktiga stup, sett från Solleröbron. Men
även de som stannade hemma sägs ha haft en skön och behaglig
dag.
Om kvällen var det som alla onsdagar lekafton på Hölen, och
vi tågade nästan mangrant dit, svängde oss med sommargäster
och sockenbor, drucko kaffe vid långa bord och köpte
polkagris-käppar mycket billigare än i Gränna. Vid det laget voro vi redan
så bekanta som om vi levat tillsammans mycket längre än tre och
en halv dag, och somliga hade till och med hunnit så långt att de
börjat gnabbas i allsköns vänskap. De nattvulna skogarna
omkring hemvandringen fylldes bland annat av ett storartat
meningsutbyte mellan en skånska och en göteborgska, som försökte
tala varandras tungomål utan att nämnvärt lyckas vinna andra
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
