Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greta Bolin: Det stora reseäventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stora reseäventyret
Det är både givande och roligt att som turist i egen stad följa
en skolresegrupp dag för dag under odyssén i Stockholm. Jag har
troget vandrat och åkt med skolbarn, börjat med att taga emot
rundögda Nattavaarabarn, som suttit på tåg i dygn och som med
förtjusning kastat sig på bäddarna i Klara folkskola, eller följt
trygga skåneungar upp till KFUK:s hem på Söder. Redan andra
dagens morgon, sedan ungarna slängt i sig frukosten på
hushållsskolan, som sörjer för det mesta av skolresebarnens timliga
välfärd, kommer rundturen med 4:ans spårvagn. Men det är varken
Solsångaren eller Kungliga slottet, som fångar barnens intresse
utan Slussens vidunderligt konstiga spiral, där spårvagnen
klättrar. Sedan är man redo att stilla sin bildningstörst på något
museum, vanligen Nordiska museet. »Egentligen borde man gå
rakt på Karl XII:s stövlar eller Gustaf II Adolfs stridshäst»
anförtrodde mig en lärare, »ty det är saker som är konkreta för
barnen». Men tyvärr är de evakuerade just nu, så i stället får vi
ägna oss åt Milles Gustaf Vasa, som troligen stannar längst kvar i
ungarnas minnen, och som så småningom kommer att skapa en
alldeles särskild historieuppfattning om den förste Vasakungen
med tonvikten lagd på hans oändliga makt och storhet för att inte
säga storlek.
Från museet går vi till Skansen, som utövar en stark tjusning
på barnen, och Arthur Hazelius må förlåta dem, men det troliga
är, att aporna fördunklar allt annat, möjligen i skarp konkurrens
med björnarna. När ungarna har gått igenom detta program,
brukar de med förtjusning lägga sina trötta huvuden till ro, dagen
har ju varit sprängfylld med nva upplevelser. Både
glacegub-barna och skyskraporna måste ju tillhöra fantomvärlden för en
liten pojkvasker, som är hemma i en by med tre hus långt uppe
i Lappland!
Den tredje dagen startar vi med ett besök på Stadshuset, som
vi pliktskyldigast traskar igenom och mera sporadiskt åhör den
kanslitorra redogörelse, som ackompanjerar rundgången. Man
förstår så innerligen väl Halmstadpojken, som utbrast, när han
stått där några minuter: »Fröken, kom så smiter vi, när han inte
ser det!» Från Stadshuset går vi till palatsernas palats Kungliga
slottet, som dock många gånger blir en liten besvikelse, emedan vi
nästan aldrig får se kungen eller prinsessorna. Gemaken är nog
imponerande men livs levande kungliga är i alla fall ett strå
vassare. Men även de kungliga skulle säkert bli en besvikelse,
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
