Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbro Alving: Sommarnöjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarnöjet
med folk som skall upp i ottan och mjölka var dag gud ger, med
pensionatsvärdinnor som snor som torra skinn för att gästerna
skall trivas, för det är sanna mina ord också kroppsarbete. Men
för mig blev det som sagt en färja. Det var en sådan där gammal
romantisk färja, som drogs över ett sund av en karl med en
kätting enligt en metod, vars namn jag inte vet. Där finns en elegant
bro över sundet nu, som lördagsbilislerna fräser över, men då
fanns det bara färjan. Ett hölass, en ko och en kalv, tre käringar
som skulle till handelsbon, en skock barnungar, ett par
beväringar och motblåst — det var inte litet som vilade på karlen som
drog. Sundet var inte brett, men det var strömt och färjan drev
och karlen slet och det kostade två öre per person, om jag inte
minns fel. På vintrarna kunde det ta åtta timmar att komma över,
när det varken var is eller fritt. Som sagt, då tyckte man det var
romantiskt och äventyrligt; numera vet man ju hur det var. Ett
oherrans knog var det, och det behövdes inte mer än att en
gumma skulle ha för tio öre jäst och stod på stranden och hojtade,
så måste färjkarlen ut om det så blåste halv mälarstorm. Jag har
aldrig kunnat glömma den där färjan och aldrig riktigt kunnat
tåla den fina bron, fast det troligen var bäst som skedde. Men
färjkarlen var alltid hygglig och gladlynt, och den
kombinationen av snäll karl och hårt arbete har sedan dess kommit att bli
ett respektcentruni i min syn på tingen.
Men man fick mer än så. Naturligtvis är det hematmosfären,
som i mycket bestämmer hur en människa blir och tänker, men
en hematmosfär som är inmängd med sommarnöjesliv blir en
annan än hos en familj, som flänger som turister från juni till
september. Min och den här sommarstugan vid mälarsundet
hänger så fast ihop, att jag inte kan skilja ut vad som är
intellektuella stadsimpulser och vad som är bygdetankar. Min mor hade
växt upp på ön milt emot, så mälarblodet fick man ju från
början, men det är inte sagt man skulle blivit så fast förankrad där
ändå, om man inte trampat på sin första törntagg, trillat ur sitt
första äppelträd, tappat sin första åra och fått sin första kallsup
just där. Och kommit igen sommar ut och sommar in, tills man
själv var en liten del av den helhet, som en trakt och en bygd är.
Vad sommarnöjet främst gav en var den bestämda och
oom-kullrunkeliga tron, att de originellaste människorna, de finns inte
i städer. Att det sitter begåvningar och talanger runtom i svenska
stugor, som aldrig kommer på tryck eller målarduk men som
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
