- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
220

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbro Alving: Sommarnöjet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Barbro Alving

var samma år som mejerskan förlorade alla sina pengar, ett sånt
elände det var. Minns du . . . minns du . . . den sortens
sommarminnen, rörande, tragiska, soliga men alla förbundna med en
bestämd bygd och en bestämd liten cirkel av bygdemänniskor,
blir till en aldrig slocknande värmekälla i en stadsfamilj. Och
värmekällor kan man aldrig få nog av, i det här klimatet.

Var lär man sig för resten laga saker, fixa saker och vara
utan saker om inte på sommarnöjet? Och var är det så roligt
att laga saker, skaffa saker och kosta på sig saker som på det
egna sommarnöjet, det som kanske skall gå i arv till nästa
generation? Man låter lägga om taket, man bygger en gäststuga där
mormor hade svinstia för grisen är avliden, man skär vass tills
fingrarna blöder för att få fram utsikten över viken igen. Man
ställer klockan efter ångbåtstutet och plockar fästingar med flinka
nypor — man har en fast och glädjefylid punkt i tillvaron, och
en där man lär sig något.

Det finns annat också, som folk behöver lära sig.
Nordsvenskar att se utan hån på sydsvenskar, skåningar att inte pösa över,
när det gäller norrlänningar. »Vi har kommit varandra så
mycket närmare den här tiden», har en norrman skrivit om den
hop-hållighet mellan stad och land, mellan en bygd och en annan,
som ockupationen skapat i Norge. Svenskarna har den
möjligheten jämt. En skånsk stadsfamilj som har ett kroniskt
sommarnöje norröver, en norrländsk stadsfamilj som varje år drar iväg
till samma vitmenade gård bakom samma pilallé, måste få
större möjligheter än andra att lätta på lokalpatriotiska
aversioner och vidga sitt hjärta för hela Sverige. Så småningom kanske
de rentav börjar förstå vad de andra säger.

Mycket har förändrats kring ens barndoms sommarnöje, när
man nu någon gång kommer och hälsar på. Man tycker inte om
de nva hus som växt upp, man kan inte med bilarna som snor
förbi häcken, där i forna dagar bondskjutsarna lunkade sin
sävliga kyrkogång. Man ser ju att stugan har krympt, att
äppelträden har åldrats och böjts, att vägstumpen till färjan och
handelsboden inte är någon äventyrets gyllne väg utan en vanlig krök
på en dammig landsväg. Gubbarna och gummorna i stugorna har
dött, deras barn har i många fall försvunnit till staden, deras
barnbarn kanske kommer ibland i studentmössor och höga klackar
och tittar med turistögon på det gamla stugskrället. Man är inte
så hemma här längre, barndomens dörr har slagit igen.

220

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free