Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Almqvist: Sverige på vita duken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig Almqvist:
SVERIGE PÅ VITA DUKEN
Aret runt riktas svenska filmkameror med iver in mot svenska
landskap och svenska folklivsmotiv. Vi fattar detta intresse
som en naturlig sak. Motsatsen hade förvånat. Vi älskar våra
svenska bygder: det är självklart, att vår kärlek betygas även
genom filmens medel.
Det är ett filmhistoriskt faktum och något att vara stolt över,
att den besjungna svenska stumfilmen för 25 år sedan vann sitt
världsrykte icke minst genom sina besjälade naturskildringar.
Under förra efterkrigsåren skapades både i Tyskland och i
Sverige en rad originella och banbrytande filmverk. Men de tog
sig helt olika ut. Tyskarna stängde in sig i ateljéer och byggde
upp fantastiska miljöer av artistisk hållning, ofta rent
expressionistiska. De svenska filmmännen tog i stället de små
stumfilmskamerorna under armen och drog ut i Guds fria natur. De
minnesvärda svenska stumfilmerna består till stora stycken av
exteriörer. Victor Sjöström tog — delvis — »Terje Vigen» vid
Landsort, »Berg-Ejvind och hans hustru» i fjällvärlden söder om
Abisko och »Ingmarssönerna» på ort och ställe i Dalarna.
Mauritz Stiller låg i Långsele för »Sången om den eldröda blomman»,
vid Furusund för »Herr Arnes pengar», i Värmland för »Gösta
Berlings saga». Våra klassiska stumfilmers personager var
bönder, forsfarare, herrgårdsfolk och kustbor, och vi såg dem i deras
verkliga miljö. De plöjde åkrarna på höjderna kring Siljan,
dansade vid norrlandsälvarnas stränder, kämpade mot stormar
kring de bohuslänska skären, levde fågelfria och lidelsefulla på
karga fjällsluttningar, bars till döden över ödsliga skärgårdsisar.
Märkligt var, hur det svenska landskapet levde i dessa
dramatiska skildringar. Det var vi själva till en början knappt medvetna
om. Fransmännen tycks ha varit de första som upptäckte det.
De vackra bakgrunderna av skog och fjäll, sjö och sädesfält var
aldrig självändamål, aldrig enbart dekoration och allra minst
blacka vykort. De gav en ny dimension åt det mänskliga skeen-
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
